Den första september kommer ett månads­kort för Storstockholms lokaltrafik (SL) att höjas från 690 till 790 spänn. En skillnad som moderate finanslandstingsrådet Torbjörn Rosdahl avfärdade med tre chipspåsar och snart fylldes offentligheten med massor av snacks. På nätet cirkulerade en chipskalkylator och människor var upprörda inte bara över hur dyrt det är att åka kommunalt, utan också över en politiker utan markkontakt. Rosdahl hade inte bara nollkoll på priset för fredagsmys utan trodde också att SL-kortet fortfarande ingick i försörjningsstödet.

I Stockholm bor som bekant både de fattigaste och de rikaste och intressant i sammanhanget vore en klass- eller inkomstkalkylator – hur många procent är ett SL-kort av Rosdahls inkomst på 1 107 186 kronor jämfört med en ensamstående mammas årslön?

När jag var runt 20 brukade jag gräla med en anarkistpolare som tyckte det var okej att planka på t-banan. Jag där­emot kände intuitivt att det var fel, då kollektivtrafiken på något sätt var gemensam – om någon plankade var det en stöld från oss alla.

Sedan hände något som brukar kallas systemskifte och t-banan stals från oss på riktigt. En tjuv, moderata trafiklandstings­rådet Elwe Nilsson, sålde ut vår egendom Stockholms tunnelbana till franska Connex/Veolia, utan att ha informerat SL:s styrelse, och blev dömd för brott mot aktiebolagslagen. När Hong Kong-baserade MTR tog över driften blev det mer av stress, underbemanning, hot, våld och fackföreningsfientlighet än det som gjorde Connex/Veolia ökänt. (TV 4 Nyheterna 20/12 2010).

Det sjuka är att MTR, som kostar 273 miljoner om året, blev upphand­lade av kvalitetsskäl. På planka.nu, hemsidan för de organiserade politiska t-baneplankarna, finns bland annat lands­tingsrevisorernas rapport utlagd. Där konstateras sjunkande kostnads­effektivitet och produktivitet då MTR exempelvis inte kunnat rapportera vilka tåg som körts och när. Revisorerna kritiserar också SL för en förlust på 420 miljoner, bland annat för en misslyckad satsning på övervakningskameror.

Sedan t-banan blev privat har kostnaden för månadskortet ökat från 450 till 790 kronor. Chipsmannen Rosdahls försvar – att alla fått mer i plånboken – är en klockren pedagogisk lektion i fördelningspolitik. Det är svindyrt med skattesänk­ningar men som höginkomsttagare kan du alltid planka på samhälls­utvecklingen.

I förra numret av SSU:s tidskrift Tvärdrag finns en ny version av socialdemokratins efterkrigs­program med massor av goda nyheter – gratis kollektivtrafik skulle exempelvis kosta 15 miljarder. Massor av chips alltså, men peanuts i jämförelse med jobbskatte­avdragen. Nolltaxa är inte bara realistiskt, det är rättvist och miljövänligt.

Nej till mer i plånkan – tills dess mer planka, för nu är det inte plankarna som omoraliskt kostar samhället, det är som vanligt den förda idiotpolitiken.