Tomma, uttjänta förpackningar kan vara mer än skräp. Detta visar litteraturvetaren Martin Hellström i avhandlingen Förpackningens förvandlingar.

Temat är barnlitteratur. Pippi Långstrump sakletar och hittar en rostig plåtburk: ”Ett sånt kap, ett sånt kap!” Även i Roald Dahls Kalle och chokladfabriken återfinns själva värdet i omslagspappret, med sitt löfte om en gyllene entrébiljett till fabriken.

Förpackningar är på olika sätt en del av vår vardag. Men medan Alfons Åbergs värld är i princip varumärkeslös är det tydligt vilka varumärken som gör Åke sällskap till frukost i Pija Lindenbaums När Åkes mamma glömde bort (2005).

Det handlar om identifikation. För som Naomi Klein visade i No Logo: varumärken ligger i tiden. Samtidigt finns det sällan ett annat slut för vardagens förpackningar än soptippen.

Även själva varan, skriver Martin Hellström, har trots allt ”åldrandet inkapslat i sig”. Detta då konsumentens tillfredställelse är ögonblicklig och aldrig varaktig.

Mycket vill ha mera. Inte ens Pippi är annorlunda. För som hon själv säger: ”Burkar kan man aldrig få för många av.”

Ellen Albertsdóttir