Efter de första osorterade uttalandena om varför Socialdemokraterna förlorade valet har debatten nu hamnat på en mer mogen nivå. När partiets krisgrupp möts på Rönneberga kursgård utanför Stockholm har de därmed tydliga frågor att ta itu med.
Skattepolitiken. Socialdemokraterna sa först nej och sedan ja till större delen av jobbskatteavdragen. Men den grundläggande motelden mot högerns politik hördes knappt, att det behövs en stark välfärd för att klara både starka företag och fortsatt ekonomisk tillväxt.
Egna frågor.Det självklara kravet att skattepengar till sjukvård naturligtvis ska gå till sjukvård och inte föras över till näringslivet blev plötsligt ingen S-linje när flera socialdemokrater bytte fot och hyllade företagsägarnas vinster.
På samma sätt grumlades socialdemokraternas linje i skolfrågor.
De inbördes bråken om privatisering eller inte privatisering skymde helt möjligheten att ställa en bra skolgång för alla elever mot alliansens utsorterande skola.
Och inte minst, var fanns striden för lägre arbetslöshet och en a-kassa värd namnet?
Det rödgröna samarbetet. De flesta vill nu ta sin hand ifrån försöken till en rödgrön allians och låtsas som om det aldrig existerat, men i stället kanske bevekelsegrunden måste ändras:
Samarbetet måste grundas på en bred vision om ett mer solidariskt Sverige än det alliansen erbjuder, inte på en mängd motvilliga kompromisser hos de tre partiernas ledare.
