Motståndet mot euron förblir kompakt. 84 procent i LO-opinion vill inte införa euron i Sverige.

– För Guds skull – ingen hokuspokusvaluta i Sverige, tycker Stefan Svensson, maskinoperatör på Finnveden Metal Structure i Olofström och ledamot i IF Metalls avdelningsstyrelse.

– Euron är bara ytterligare ett sätt att koncentrera makt till Bryssel. De vanliga arbetarna betalar priset, anser Cittipala Lindgren, barnskötare i Malmö och bland annat arbetsplatsombud i Kommunal.

– Är vi för demokrati ska vi stå utanför denna galenskap, tycker Bo Emanuelsson, vårdbiträde i Brandbergen utanför Stockholm och bland annat arbetsplatsombud i Kommunal. Han drar paralleller till Berlinmurens fall.

– Då försvann en kontrollerande men okontrollerbar statsbyråkrati. Nu inför vi denna byråkrati i västerländsk tappning.

Fyra tidigare årgångar av LO-opinion har svarat på frågan om Sverige ska införa euron som valuta. Stödet har minskat undan för undan. Första gången, 2002, sa 40 procent ja till euron. Det var enda gången som ja-sägarna var fler än nej-sägarna. 32 procent i LO-opinion sa nej till euron 2002. 28 procent visste inte.

Sedan dess har både ja-sägarna och de osäkra minskat samtidigt som nej-sägarna har blivit fler.

En av årets få ja-sägare vill egentligen inte ha euron. Dolf Bergman, väktare i Göteborg och klubbordförande i Transport, tycker att Sverige i konsekvensens namn ska införa euron så länge vi är med i EU.

– Däremot är jag helt och fullt övertygad om att vi ska lämna detta dyrbara experiment omedelbart, förklarar han och syftar på EU.