Arbetsmarknadspolitiken fungerar bra, i den mån det går att mäta. Så kan man kanske sammanfatta slutsatsen i en forskningsrapport till Långtidsutredningen 2011.

Till det som är svårt att mäta hör åtgärderna för mer än två tredjedelar av alla som deltar i program: jobb- och utvecklingsgarantin med 83 000 deltagare och ungdomsgarantin med 43 000 deltagare. Problemet är att de är till för alla. Därmed finns det ingen grupp att jämföra med.

Försämringarna i a-kassan från 2007 och framåt är ännu ett outforskat område.

– Men där har vi en studie på gång som tittar på några aspekter, säger Anders Forslund, biträdande chef på Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) och en av rapportförfattarna.

En av hans slutsatser är att arbetsmarknadspolitiken fungerade bra på 80-talet, dåligt på 90-talet och bra på nytt på 00-talet. Men arbetsmarknadspolitiken kan inte få ner arbetslösheten till samma nivåer som under perioden 1945–1990, när den så kallade jämviktsarbetslösheten låg på 2–3 procent mot 6 procent i dag.

– Det är svårt att se några stora brister i arbetsmarknadspolitiken i dag, så det är inte troligt att vi kan nå dit, anser han.

Han anser att problemet med arbetsmarknadspolitiken på 90-talet är att det var lättare att gå arbetslös under lång tid och bli försörjd genom a-kassan. I rapporten går han igenom arbetsmarknadsutbildningen, som gav bra resultat på 80-talet och 00-talet, men sämre under 1990-talet. Då deltog som mest 100 000 arbetslösa i arbetsmarknadsutbildningar.

I oktober i år deltog drygt 5 000 personer i arbetsmarknadsutbildning, enligt Arbetsförmedlingen. Många, bland andra LO-ekonomerna, vill se fler, men Anders Forslund är tveksam. Han anser att resultaten blir bättre när få deltar.

Subventionerade jobb, som nystartsjobb och anställningsstöd, hjälper arbetslösa in på arbetsmarknaden – men risken är att de tränger undan andra jobb. Arbetsgivaren tar den som kostar minst i stället för den som ska ha full lön.

Rapporten hävdar också att jobbsökeri är av godo. Däremot anser Anders Forslund att garantier som jobb- och utvecklingsgarantin och jobbgarantin för unga ställer till problem.

– Man borde ställa frågan om vi ska ha garantier, tycker han och pekar på att individuella åtgärder ger bäst resultat.

– Förmedlaren bör i varje fall enskilt fall fundera på vad det är för insatser som krävs för att få den här personen i jobb.

Långtidsutredningen har levererat rapporter sedan 1948. Utredningens uppgift är att ge underlag för den ekonomiska politiken och bidra till debatten. Nästa betänkande ska levereras i februari 2011.

Anders Forslund och Johan Vikström har levererat en bilaga till utredningen med 75 sidor om arbetsmarknadspolitikens effekter på sysselsättning och arbetslöshet. Grovt räknat tar de upp politiken under 30 år.

Men de ger inte alla svar.

– Det finns fortfarande ett stort behov av nya studier, skriver de och pekar på garantierna och arbetsmarknadspolitiken i olika konjunkturer som ett par exempel.

En studie är redan på väg. IFAU kommer inom kort med en rapport om jobbgarantin för unga.