Torped på internationell nivå

WEST PALM BEACH, FLORIDA: ”Ingen får veta vad du gör, inte ens din fru. Och tackar du ja, så är det på livstid”.

Med de orden introducerades den 26-årige John Perkins till sitt nya yrke: ekonomisk torped. Året var 1971, och officiellt sett var han anställd som ekonom på den internationella konsultfirman MAIN. Jobbet bestod i att åka världen runt och uppskatta fattiga länders framtida tillväxt. Dessa prognoser låg sedan till grund för beslut om lån från exempelvis Världsbanken, för att utveckla ländernas ekonomi.

Men bakom kulisserna handlade Perkins uppdrag om att snärja världens ledare till ett globalt nätverk som främjade USA:s kommersiella intressen. Denna modus operandi, av anställda i den privata sektorn, har mångdubblats sedan dess, påstår han.

I sin roll som torped träffade Perkins högt uppsatta politiker under avspända former. Han förklarade hur mycket deras lands BNP skulle öka ifall exempelvis Världsbanken investerad en halv miljard dollar i energisektorn.

”Då svarade de typiskt att de inte hade råd med ett så stort lån. Så jag talade om för dem att de hade oupptäckta oljereserver. Jag erbjöd dem lagliga mutor”, berättar Perkins på sitt mjuka sätt när vi träffas i det lugna villaområde i Floridas tjusiga West Palm Beach, där han bott granne med vattnet i 22 år. Familjens alla joggingskor står uppställda på den grönskade uppfarten och kontoret är prytt med inramade fotografier från alla världens hörn.

”Det här är från Iran, taget av en vän som är sjakal”, pekar han.

Sjakalerna – det är slang för CIA, det.

Politiker-mutorna kunde bestå i byggnadskontrakt till släktingar, som sedan fick salta räkningarna.

”Och till slut påminde jag dem diskret om vad som hänt Salvador Allende (i Chile), och Mohammad Mossadegh (i Iran) och andra ledare som blivit mördade av CIA för att de inte velat samarbeta”, fortsätter Perkins.

På det här viset lyckades han korrumpera politiker i Latinamerika, Afrika, Mellanöstern, Asien och Nordamerika. Alla fick en del av kakan.

Politikerna. Perkins egna bolag – i form av enorma ingenjörs- och byggnadskontrakt i de länder som tagit lån. Och inte minst USA som – när länderna inte klarade sina återbetalningkrav – krävde förmåner av typen billig olja, röster i kritiska FN-frågor eller att upplåta sin mark åt amerikanska militärbaser. Förlorarna var de stora fattigmassorna.

Om allt detta vittnar John Perkins i Confessions of an Economic Hit Man (2004; ska även bli film).

I de fall då såväl han som CIA misslyckades i sin strävan att köpa eller likvidera politiker, användes det sista verktyget. Invasion. Irak är ett sådant exempel, menar han.

John Perkins var på många sätt den perfekta torped-rekryten. Underdog sedan barnsben och uppvuxen på ett överklassinternat där hans föräldrar var lärare, tvingades han tidigt att överprestera för att smälta in. Han blev initialt värvad till National Security Agency som blivande spion, men plockades istället upp av MAIN, vars vice ordförande träffade Perkins i Amazonas djungel, där han jobbade för fredskåren. Språkkunskaperna, reslustan och strebermentaliteten ledde till snabb befordran. Perkins blev chefsekonom och MAIN:s yngste delägare genom tiderna.

Han var en av hjärnorna bakom den oheliga alliansen mellan USA och Saudiarabien efter OPEC:s oljeembargo 1973.

Då förband sig det saudiska kungahuset att säkra USA:s oljebehov, samt understödde dollarn genom att investera i amerikanska statsobligationer. I utbyte förvandlade amerikanska byggbolag ökenriket till en modern stat för avkastningen på pengarna och kungahuset Saud fick löfte om USA:s stöd för att hålla sig kvar vid makten.

I sin senaste bok Hoodwinked (2009) förklarar Perkins hur samma verktyg som använts för att ta kontroll över den fattiga delen av världen nu börjat appliceras på individer. Nämligen skuldsättning.

USA:s befolkning lever på kredit, sedan Wall Street genom politiska kontakter fått till en avreglering av den finansiella marknaden. Detta har banat vägen för den globala recessionen.

Nu försöker Perkins bota sina synder genom att berätta om de oheliga allianser av multinationella banker, företag och regeringar som han tidigare tjänat. Och hur de kan motarbetas.

Hanna Sistek