Det var framför allt unga män i exportindustrin som förlorade sina jobb under krisen. Många av dem har dock haft lätt att få nya anställningar. Värre är det för de äldre som sades upp. De har svårt att komma i arbete igen.

Det framgår av en rapport från Trygghetsfonden, som har hand om omställningsstödet för privatanställda arbetare. Det handlar om stöd till uppsagda att skaffa ny sysselsättning i form av jobb eller studier.

Krisen var riktigt allvarlig under tre kvartal – sista kvartalet 2008 och de två första året därpå. 2009 beviljades omställningsstöd till drygt 60 000 arbetare i första hand inom exportindustrin. Två år tidigare var antalet 10 000.

– Nästan 70 procent av volymen under krisen fanns på IF Metalls och Teknikföretagens områden. Övriga sektorer klarade sig ganska väl, säger Tomas Petti, vd för Trygghetsfonden.

När krisen var som värst var det nästan bara uppsägningar enligt sist in först ut, enligt Tomas Petti. Då var 60 procent av de uppsagda under 40 år. I vanliga fall brukar siffrorna vara tvärtom – inte så många uppsagda brukar vara under 40 år.

– Många av de unga har klarat sig relativt väl. Många av dem är tillbaka i jobb och en stor andel har gått till någon form av omskolning. Svårast har det varit för dem över 60 år. Väldigt många av dem är utan jobb efter ett år, säger Trygghetsfondens vd.

Han säger att rörligheten varit hygglig på arbetsmarknaden vid sidan av industrin. Det har gjort att förhållandevis många fått nytt arbete efter uppsägningen under krisen.

Omställningsstödet till arbetare bygger på ett avtal mellan LO och Svenskt Näringsliv, som omfattar 900 000 personer. Stödet är 20 000 kronor per uppsagd person och pengarna ska användas till att ordna nytt arbete.