”Våra institutioner ska följa vår flagga på handelns vingar. Och amerikansk lag, amerikansk ordning, amerikansk civilisation och den amerikanska flaggan ska resas på hittills blodiga och förmörkade kuster vilka av gud blivit utsedda att i framtiden göras vackra och ljusa.”

De djärva orden uttalades av den amerikanske senatorn Beveridge 1898. Samma år stod USA som segrare efter det spansk-amerikanska kriget och klev fram som det annalkande århundradets nya stormakt. Hundra år senare, under 1990-talet, tycktes USA:s hegemoni total.

Nu har läget återigen ändrats. Kanske bevittnar vi till och med början på slutet på amerikanernas tid i historiens rampljus. I sådana fall är det eskalerande valutakriget inledningen på imperiets dödskamp.

Kriget är inte militärt, utan finansiellt: Genom att köpa amerikanska statspapper försöker Federal Reserve pressa ner marknadsräntorna. Men bankerna kanaliserar inte de billiga pengarna till behövande amerikanska konsumenter, löntagare och företag, utan pumpar bara upp sina egna vinster genom spekulation i tillväxtländer.

USA är redan skuldsatt upp över öronen, och om ekonomin försämras nu kan en ny finanskris visa sitt fula tryne. Men hatet mot storbankerna är utbrett i dagens USA, och att söka rädda dem vid en kris vore politiskt självmord. En del menar därför att Federal Reserve medvetet räcker över biljontals dollar till bankerna bakvägen.

Dessa använder sedan pengarna till att dammsuga tillväxtländer på statspapper, aktier och andra tillgångar. Det skapar en självuppfyllande profetia av uppåtgående tillgångspriser som bankerna sedan tjänar grova pengar på. 2010 väntas bonusarna svälla till nästan en biljon kronor på Wall Street, trots att USA:s egen ekonomi är på fallrepet.

Men Asienkrisen 1997-1998, då kortsiktiga kapitalinflöden slog ut mottagarländerna, finns i färskt minne hos asiater, ryssar och brasilianare, och USA:s pengar är inte välkomna. Ännu värre är att ländernas export försvagas när valutorna stiger till följd av kapitalinjektionen.

Det har fått allt fler länder att ge sig in i valutakriget. På ett eller annat sätt försöker Kina, Japan, Brasilien, Thailand och Indien nu att hindra sina valutor från att stiga och stoppa inflödena.

Om valutakriget övergår i ett handelskrig kan vi få en återupprepning av den protektionism som följde kraschen 1929 och Den stora depressionen. Då är risken att världens länder sluter sig inåt, precis som inför de båda världskrigen.

Efter både första och andra världskriget befäste USA sin världsledande ställning. En sådan utgång är tveksam i dagens valutakrig.

Lars Ahnland Nordfors