Indonesiskt fack lär organisering av IF Metall

Vonny Diananto, ledare för det indonesiska metallfacket FSPMI, är på Sverigebesök.

Korruptionen är utbredd, det politiska läget oroligt och lagarna efterlevs sällan. Det är i den miljön en splittrad fackföreningsrörelse i Indonesien försöker göra sin röst hörd.

Kontrasterna kunde knappast ha varit större:

Indonesien är ett av världens mest korrupta länder, Sverige är ett av de minst korrupta. I Indonesien är fackföreningarna splittrade och har få medlemmar, i Sverige är den fackliga organisationsgraden en av världens högsta.

Det är därför Vonny Diananto, ledare för det indonesiska metallfacket FSPMI, är på Sverigebesök denna vecka. Han träffar IF Metall som håller i ett utvecklingsprojekt för bland annat facklig organisering.

– Vi har stora problem. Vi har många mindre fackförbund och alla vill driva sina egna frågor, säger Vonny Diananto.

I Indonesien finns, enligt LO-TCO Biståndsnämnd, drygt 70 registrerade fackliga organisationer.

– Fram tills nu har det inte funnits någon gemensam fråga som facken har samlats kring, säger Vonny Diananto.

– Det här året har vi dock börjat samarbeta mer. Nu kräver vi gemensamt en utbyggnad av det sociala skyddsnätet, fortsätter han.

Facken vill ha en allmän sjukförsäkring samt ett statligt pensionsprogram som saknas i dag.

Vilket gehör facken kan få för sina krav är dock mycket oklart. Det är endast tolv år sedan som general Suharto förlorade makten och landet började demokratiseras.

Under militärstyret fanns endast en statlig fackförening.  Strax efter att demokratiseringen inletts bildades nya fackförbund och medlemstalen växte. Det senaste året har det dock blivit ett medlemstapp.

– Det beror på att många företag har gjort uppsägningar under den ekonomiska krisen. I mitt fackförbund har vi i dag 115 000 medlemmar, det är 10 000 färre än för två år sedan, säger Vonny Diananto.

Den fackliga kräftgången beror på att det finns betydande svårigheter att organisera sig.

– Människor jobbar från sju på morgonen till sju på kvällen fem dagar i veckan. Det enda tid vi kan bedriva fackligt arbete är under helgerna, säger han.

Det indonesiska systemet kretsar också kring arbetsplatsorganisering. Arbetsgivarna har dock rätt att flytta sina anställda mellan olika arbetsplatser. Det gör det svårt för facken att få fotfäste.

Ett annat problem är att arbetsmarknadslagarna sällan efterlevs.

– Staten kontrollerar inte att företagen följer lagen, många av inspektörerna är korrumperade, säger Vonny Diananto.