Roland Paulsen

Som spärrvakt i tunnelbanan satt han sysslolös större delen  av tiden. Då kom Roland Paulsen på idén att skriva en bok om onödiga jobb. ”Det var en förlust för SL att ha mig där.”

I somras var boken Arbetssamhället – hur arbetet överlevde teknologin klar. Roland Paulsen intervjuades i mängder av medier och blev själv förvånad över den stora uppmärksamheten.

– Arbetskritiken har funnits länge, men har varit så pass undanskymd i debatten. Jag trodde boken skulle bli undanträngd som så mycket annat vi akademiker gör, säger han.

I sin forskning har han intervjuat en lång rad människor som främst jobbar i tjänstemannasektorn. Bland dem finns banktjänstemannen som bara ägnade en kvart av sin arbetstid åt jobbet och resten till att läsa Herman Lindqvists krönikor i Aftonbladet. Det kom inte några arbetsuppgifter. När han meddelade chefen att han hade svårt att fylla arbetstiden skars tjänsten ner till en halvtid, men inte heller då lyckades mannen fylla tiden.

– Det är en typ av meningslöst arbete, när man inte har någonting att göra. Men det vanligaste är ändå att människor är fullt upptagna med att producera sådant vi egentligen skulle klara oss utan, säger Roland Paulsen.

Han nämner yrken som sociolog, reklammakare, tobaksproducent och fastighetsmäklare som exempel. Däremot anser han att läkare, sjuksköterskor, gatsopare, lärare och lokförare har nödvändiga, producerande och nyttiga arbeten – som bidrar till samhället.

Han har hört om statsvetare som togs ut i strejk, men som själva skrattade åt det eftersom de insåg att ingen brydde sig i fall en avhandling kom några veckor senare. När sjuksköterskor strejkar märks det desto mer.

Roland Paulsen tycker egentligen att hans roll som sociolog och granskare av samhället borde utföras av alla i en demokrati. Men i dag upptar jobben så stor del av tiden att det inte fungerar. Och allt fler av dem har blivit självändamål, enligt Roland Paulsen.

Han tänker på undersökningar som visar att människor premierar att sitta i statusfyllda positioner när de väljer arbete. Men han ifrågasätter hela glorifieringen av arbete.

– Arbetsideologin är ganska ung. Fram till protestantismens genomslag såg vi på arbetet som ett straff. Idén om arbetet som plikt kommer först under industrialiseringen.

Sedan 1970-talet har produktiviteten fördubblats och vi jobbar varje år 100 timmar mer per person i dag. De yrkesgrupper som Roland Paulsen anser vara onödiga är ofta priviligerade och bidrar lite till samhället, men har ändå höga löner. Boken fokuserar på tjänstemannayrken, men även inom LO:s branscher finns överflödiga jobb, enligt Paulsen. Han poängterar att detta bara är hans egna värderingar av arbete. Helst skulle han vilja se en offentlig diskussion om vilket arbete vi vill ha.

Själv har han varit allt från plantsättare och spärrvakt i tunnelbanan till servitör. Plantsättandet var ett producerande jobb, men inte det som servitör.

– Självserveringssystem fungerar bättre på restauranger än servitörer, som oftast bara skapar irritation. Det är dessutom en stark hierarki mellan anställd och kund som kändes onaturlig, säger Roland Paulsen.

Efter några år i restaurangbranschen började han plugga sociologi och för att finansiera studierna jobbade han som spärrvakt. Det gav honom gott om tom tid till att plöja kurslitteratur – och samtidigt få betalt.

– I snitt tror jag att jag klippte tio biljetter på en natt. SL hade kunnat effektivisera, om de velat.

Men idén om att det är viktigt att göra rätt för sig är stark. De som arbetar bidrar – och de som får bidrag tär. För många är det svårt att tänka sig vad alternativet till att jobba skulle vara. Roland Paulsen tycker att folket borde vara hårdare mot politikerna och fråga vad som är syftet med de nya jobb som ska skapas. Som han ser det har de blivit ett fördelningsverktyg för att sprida samhällets rikedomar.

– Det blir en absurd retorik när vi fram till krisen 2008 talade om att ”nu har Sverige haft flera år av ekonomisk tillväxt, men jobben släpar efter”. Man hade ett överflöd, men något fattades – och det var att fördela överflödet.

Han lyfter frågan om en basinkomst, (medborgarlön) men konstaterar att frågan har stendött politiskt.

– Basinkomst är inte ens en ren vänsteridé. Högerekonomen Milton Friedman tänkte sig att en sådan inkomst skulle kunna se till att möta den överproduktion som finns och samtidigt fördela den, men utan de administrativa resurser som krävs för bidragssystemet vi har i dag, säger Roland Paulsen.