Vad händer med anställningsskyddet om de borgerliga skulle vinna höstens val? Att vi kan räkna med försämringar är klart. Men vilka de blir och hur omfattande de blir vet vi inte, eftersom partierna i den borgerliga alliansen är oense om var de vill sätta in stötarna.

Centerpartiet och Folkpartiet vill att det ska bli enklare för arbetsgivare att sparka folk utan hänsyn till turordningsregler. Moderaterna är tveksamma till detta, eftersom de är medvetna om att angrepp på las är föga populära. Men tro för den skull inte att Moderaterna vill värna tryggheten i anställningen. De har bara hittat på ett listigare sätt att sätta anställningstryggheten ur spel.

Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin mjukade redan 2007 upp lagen om anställningsskydd. Det blev då möjligt att visstidsanställa folk upp till två år utan att behöva erbjuda dem fast jobb. Konsekvenserna blev långtgående. Genom att stapla korta anställningar på varandra kan arbetsgivaren i praktiken numera ha folk tillfälligt anställda i upp till sex år utan att behöva erbjuda dem fast jobb.

Nu vill Moderaterna gå vidare på den inslagna vägen genom att förlänga möjligheten till provanställning från sex månader till tolv månader. De blir därmed möjligt att anställa arbetslösa till låg lön genom att förespegla dem en fast anställning trots att arbetsgivarens avsikt är att göra sig av med dem efter elva månader.

Ett av regeringens syften med att urholka anställningstryggheten är att pressa ned lönerna. Folk som när som helst kan få sparken har svårt att hävda sina lönekrav. I regeringens världsbild beror arbetslösheten på att löntagarna vill ha för mycket betalt, därför tycker till exempel centerns Maud Olofsson att folk under 26 år ska arbeta för halva lönen.

Alliansregeringens allvarligaste angrepp på löntagarnas rättigheter är utan tvivel attackerna mot a-kassan. Försämringen av a-kassan är så uppenbar att de borgerliga inte ens försöker förneka den. I stället försöker de begrava frågan i en statlig utredning som ska bli klar först om några år.

Foto: Staffan Claesson

Folkpartiledaren Jan Björklund har försökt blanda bort korten genom att föreslå ett förstatligande av a-kassan och göra försäkringen obligatorisk för alla. Han påstår att han särskilt ömmar för alla dem som i dag saknar ett gott försäkringsskydd.

Maken till hyckleri får man leta efter! Först driver Björklund och hans kolleger ut över en halv miljon personer från a-kassan och sedan beklagar han sig över att så många hamnat i kläm.

När det gäller obligatoriet bör man hålla i minnet att alla som klarar av arbetsvillkoret redan i dag är berättigade till arbetslöshetsersättning. Även den som inte är medlem i någon a-kassa erhåller en grundersättning som betalas ut från alfa-kassan. Den som går med i en facklig eller företagarkassa erhåller dessutom en tilläggsersättning.

Vad Jan Björklund underlåter att berätta är dock att regeringen skärpt arbetsvillkoret så kraftigt att nära hälften av alla arbetslösa i dag varken har rätt till grundersättning eller tilläggsersättning. Regeringen har genom att skärpa arbetsvillkoret med andra ord avsiktligt sett till att en kvarts miljoner människor inte kan få ut en enda krona i arbetslöshetsersättning.

De som drabbas är alla de som arbetar påtvingad deltid, ungdomar som dragit sig fram på korta vikariat, studerande som efter avslutade studier inte lyckas få ett jobb och invandrare med svagt fäste på arbetsmarknaden.

Den andra orsaken till att många lämnat a-kassan är att de inte har råd med den höga egenavgiften. Egenavgiften tas ut efter arbetslöshetsrisk. Följden är att avgiften är avsevärt högre i branscher med många arbetslösa. Avgiftshöjningen drabbar de flesta låglöneyrken, som hotell- och restauranganställda, men även byggnadsarbetare och industriarbetare som ju jobbar i branscher som drabbats hårt av den ekonomiska krisen.

Jan Björklund försvarade i radions Studio ett principen om differentierade avgifter. Han anser att hotellstädare, byggnadsarbetare och bilindustriarbetare är skuld till sin egen arbetslöshet och därför ska straffas med högre egenavgifter.

Men att vissa löntagare arbetar i yrken där svängningar i konjunkturen gör att de kan bli uppsagda från en dag till annan är inget skäl att ge sig på dem. I själva verket borde vi vara extra varsamma om dem.

Alla som arbetar i utsatta men för folkhushållet viktiga branscher borde vara garanterade ett fullgott skydd vid arbetslöshet. Det är ju deras arbetsinsatser som är själva förutsättningen för vårt välstånd (och det är de som med sina skatter betalar alla trygga tjänstemannajobb, inte minst de inom statlig sektor).

Jan Björklunds hyckleri når sin kulmen när han säger att arbetslöshetsersättningen ska ses som en viktig socialförsäkring. Om han tycker det, kan man undra varför han så målmedvetet förstört den. Det är ganska fantastiskt, men Folkpartiet har en partiledare som uppenbart inte förstår vad som menas med en socialförsäkring.

För socialförsäkringar gäller att alla bidrar till deras finansiering genom arbetsgivaravgifter som utgår som en procentandel av lönen. Vid arbetslöshet eller sjukdom får i gengäld de flesta ut en ersättning som ger ett inkomstskydd som motsvarar en given procentandel av lönen.

Vad man kan diskutera är hur högt taket i försäkringarna ska vara. För sjukpeng är taket redan i dag betänkligt lågt, för a-kassa är det skandalöst lågt. En arbetslös bilarbetare förlorar 10 000 kronor eller mer i månaden vid arbetslöshet för att nämna ett konkret exempel.

Socialdemokraterna kräver inför valet att taket i a-kassan höjs med omkring 6 000 månaden så att 80 procent av alla löntagare kan räkna med ett 80-procentigt inkomstskydd vid arbetslöshet. Jan Björklund och hans regeringskamrater säger blankt nej.

Det behövs ingen utredning för att komma tillrätta med a-kassans brister. Med en låg enhetlig egenavgift kan alla som vill vara med, med ett mindre strängt arbetsvillkor kommer fler att omfattas av försäkringen och med ett höjt tak i försäkringen kommer den att ge gott inkomstskydd åt alla löntagare.

Det räcker med ett enkelt riksdagsbeslut för att genomföra detta. Men Björklund vill inte. Han hycklar omtanke om de arbetslösa alltmedan hans regering drar åt tumskruvarna.