SISTA ORDET. Ord och begrepp kommer och går. En del har mycket kort livslängd medan andra vägrar att försvinna även om de ibland glider ur blickfånget. Det gäller inte minst arbetsmarknaden och dess speciella vokabulär.

Arbetsmarknadshösten har av självklara skäl inneburit en renässans för ord som kris, deflation och en rad olika nyskapelser av ordet varsel. Till topplistan hör också en rad andra begrepp kopplade till de oår som väntar. Borta ur den vardagliga språkbilden är köpfest, hausse och yra – också det av uppenbara skäl.

Riksbankschefen dammade av gammal tes om lönerna och industrin
Men ett seglivat ord eller begrepp dök oväntat upp i veckan och avsändare var vice riksbankschefen Svante Öberg. Han blåste dammet av begreppet löneledande och fick genast en viss uppmärksamhet när han ansåg att löneökningstakten också i framtiden ska normeras via den konkurrensutsatta industrin.

Begreppet löneökningstakt kändes främmande i nuvarande sammanhang. Arbetsmarknadens aktörer är fullt upptagna med att försöka minimera skadeverkningarna av krisen. Och pratet om framtida löneökningstakter eller vem som ska utgöra norm kom därför överraskande.

Sedan ett par år tillbaka har begreppen lönenormering och löneledande förekommit mycket sparsamt i den offentliga debatten och skälet till det är att avtalsrörelsen 2007 redan hör till historien.

Lönekraven mejslas ut under 2009
Men nu, dagarna före jul 2008, när krisen dominerar det svenska offentliga samtalet så tyckte vice riksbankschefen uppenbarligen att det var dags att ännu en gång placera ”kyrkan mitt i byn”.

Och även om krisen är det allt överskuggande språkliga och verkliga temat just nu så närmar sig avtalsrörelsen. Redan under 2009 kommer analyser att göras och lönekrav utmejslas för att slutligen överlämnas till motparten. Så helt ute och cyklade var han inte, vice riksbankschefen.

I kölvattnet av påståendet eller uppfattningen att ”industrin ska vara löneledande” väntar en hel räcka med andra begrepp på att få göra come back. De är alla starkt kopplade till just det påståendet. Kritikerna kommer att hävda att industrin som ensamt lok har spelat ut sin roll, de kommer i stället att lyfta fram kvinnolöner och jämställdhetspotter som lika angelägna spörsmål.

Skillnader i löneökningstakt mellan sektorer – offentlig och privat – kommer att ältas liksom skillnaden mellan arbetare och tjänstemän, bara för att nämna några begrepp som det är bra att fräscha upp innan det är dags.

Nu börjar slaget om den allmänna opinionen
Den verkliga osäkerhet som riskerar att störa det på förhand givna mönstret, och därmed också manus, är krisen och dess pågående härjningar. Exakt vad det blir och hur det påverkar är ännu för tidigt att avgöra. Men någon överraskning är säkert att vänta.

Den som är mest uppfinningsrik och bäst lyckas etablera sin världsbild vinner slaget om den allmänna opinionen – och tvingar sin motpart till försvarskrig eller att argumentera i stark motvind.

Den språkliga uppvärmning som stundar blir därför en intressant förövning till den verkliga avtalsrörelsen om ett drygt år.