Som en konsekvens av den internationella finanskrisen duggar nu varslen tätt på arbetsmarknaden, framför allt drabbas bilindustrin med dess underleverantörer, men även övriga företag och vissa av landets kommuner ställs inför radikala besparingskrav och omfattande nedskärningar är ett faktum.

Det finns ingen anledning att tro att vi skulle stå utanför den globala finanskrisen med en socialdemokratisk regering, men vi hade kunnat mildra effekterna och hanterat situationen på ett helt annat sätt än vad den delvis passiva regeringen har gjort.

Vi ser hur en av borgarna fördyrad och kraftigt försämrad arbetslöshetsförsäkring utgör ett klent stöd för de familjer som drabbas, och om krisen består kommer många att få lämna hus och hem med stora ekonomisk förluster.

Passivitet
Utan ordentliga trygghetssystem vågar människor inte ta risker och därför drabbas arbetsmarknaden av passivitet och stagnation.

Den genomförda sjukförsäkringsreformen slår ut människor på löpande band, och accelererar dessutom från 1 januari 2009 då de stora utförsäkringarna ställer sjuka och arbetsoförmögna människor på bar backe. På grund av kraftigt nedskurna resurser till vuxenutbildningen står samhället oförmöget att fånga upp de arbetslösa och omskola eller validera till nya yrken och de satsningar som är nödvändiga för att få fart på den svenska ekonomin.

Hur många kommer att tvingas söka försörjningsstöd framöver på grund av borgarnas ineffektiva politik?

God början
En traditionell socialdemokratisk politik hade varit en god början att möta dagens utmaningar med, genom aktiva arbetsmarknadsåtgärder och tidigarelägganden av större projekt samt investeringar i offentlig sektor och i landets infrastruktur.

Den borgerliga regeringen har prioriterat sin skattesänkningar för medelklassen men framför allt för höginkomsttagarna, och därmed gått miste om de skatteintäkter som nu skulle ha finansierat motåtgärder till den ekonomiska krisen.

Krister Kronlid (s)
Kommunalare, Uddevalla