Lugn i stormen på vårdavdelningen

Avdelningschefen Anna Häger håller möte med personalen. ”Hon är otroligt bra som chef. Hon är noggrann och ser till att man får den tid man behöver med henne” säger en av sköterskorna i korridoren utanför.

Klockan är inte ens sju på morgonen men lampan lyser redan i Anna Hägers arbetsrum. Hon har hunnit kontrollera dagens bemanning, hur natten förflutit på avdelningen samt dragit ut en lista över patientläget.

– Nu har jag gjort en dagordning, en lista över vad som förväntas av mig i dag, säger hon och samlar ihop några papper. 

Nyligen infördes en ny organisation som innebär att Anna Häger är chef över tre gruppchefer på avdelningen, i stället för att direkt ha eget personalansvar över alla 65 anställda.

– Att leda genom andra är ett nytt sätt att arbeta för mig. Det gäller verkligen att personalen förstått förändringen och det kan ta tid. Jag har ju fortfarande kvar mina relationer på avdelningen, säger hon.

Långt övervägande
Hon minns att hon som ”vanlig sjuksköterska” många gånger tänkte att det fanns enkla lösningar på en del problem. För fem år sedan tackade hon ja till att bli avdelningschef – för att kunna verkställa dem. Hon blev värvad från kommunen, där hon arbetat ett år som chef inom den kommunala vården i Knivsta.

Hon tänkte länge innan hon tog beslutet, men det kändes helt rätt.

– Jag såg potentialen till att kunna förändra, men visste inte riktigt hur krångliga en del beslutsprocesser är. Jag trodde i min enfald att det var lättare.

Tolkar beslut
Anna Hägers chefsroll går mycket ut på att tolka beslut från divisionsledning och sjukhusledning, så att de kan anpassas till verksamheten och personalen förstår dem.

Anna Häger ser som sin största uppgift att finnas för personalen, medan den i sin tur alltid ska finnas för patienterna.

– Det är den jobbiga biten. När jag tidigare var en i arbetsgruppen trodde jag att chefen hade andra arbetsuppgifter än vad han eller hon i verkligheten har. Jag trodde att chefen hade mer tid för eftertanke och reflexion. Det finns en förväntan på att chefen ska komma med idéer och nya förslag, men det är väldigt mycket man som chef är styrd av, säger Anna Häger.

Hon blir avbruten av Gunilla Wallinder, bemanningsassistent på avdelningen, som tittar in i rummet.

– God morgon Gunilla, det är väldigt många som är sjuka i dag.

Gunilla ser förvånad ut:

– Är det? Har vi folk så att vi klarar oss eller ska jag börja ringa?

Anna Häger tänker snabbt innan hon konstaterar att det inte behövs.

– Jag var inne i helgen och jobbade. Det var lite grann med schemat, men vi kanske kan bestämma en tid för samtal kring det?  Tjugo över nio, innan jag går på ekonomimötet klockan tio?

Gunilla svarar glatt ja och försvinner bort i korridoren.
­
Anna Häger reser sig från stolen. 

– Nu är det morgonmöte med läkarna. 

Hierarki
Avdelningens läkare sitter samlade i konferensrummet, alla är män utom en. Bland undersköterskorna och sjuksköterskorna är könsfördelningen den omvända.

Men Anna Häger tror att den förändras i framtiden. Som chef ser hon stora fördelar med att ha både män och kvinnor, i alla yrkesgrupper, på avdelningen. Och hon kan bli frustrerad över att sjukvården fortfarande är hierarkiskt uppbyggd med fasta roller.

– Det behövs teamarbete för att klara vårt uppdrag, säger hon. Undersköterskorna måste också kunna bidra med sitt. De ser patienterna 90 procent mer än vad läkarna gör.

Enligt organisationen Ledarnas statistik är sex av tio chefer inom den offentliga sektorn kvinnor – men på lägre befattningar. Ju högre upp i organisationen, desto fler män.

Anna Häger har funderat mycket på vad som gör att kvinnor inte lika ofta blir högre chefer, även om de får valet.

– Det är skillnad på att vara chef och ledare. Chef är ett yrke. En ledare kan man vara ändå. Det kan vara det som skiljer män och kvinnor, att kvinnor tycker om att leda men kanske inte vill ta ett chefsuppdrag.

Mötestätt
Anna Häger ser som sin största uppgift att finnas för personalen, medan den i sin tur alltid ska finnas för patienterna. Hennes jobb är till största delen administrativt, men ibland hoppar hon in som sjuksköterska.

– I patientvården får man feedbacken direkt. Man har det i fingrarna. Åh, jag tycker att det är så roligt att prata egenvård med patienter. Det saknar jag jättemycket. Nu handlar mitt jobb om allt ifrån om skinkan ska lindas in i foliepapper i köket till att fundera över hur ekonomin ska gå ihop, säger hon.

Efter en dag fylld av lönemöten, ett ekonomimöte, ett personalmöte och planering är det dags för Anna Häger att åka hem till maken Johnny och barnen Sebastian, 14, och tvillingarna Andreas och Daniel, 10.

– Att vara mamma är en fördel i förståelsen för att det händer saker som man inte kan förutsäga, säger hon skrattar.

Kvällsjobb
Oftast lämnar hon inte sjukhuset förrän vid sex, utan att ens ha hunnit till hälften på sin dagordning.

– Men jag har en bra man som tar en stor del av ansvaret för barnen, säger Anna Häger.

Just i dag har hon pannkakssmeten färdig i kylskåpet hemma i villan i Vänge utanför Uppsala. Medan maken Johnny renoverar steker hon i rask takt ett gäng pannkakor.

Hon berättar att det kan bli en stund framför datorn på kvällen, för att få bort en del av pappersarbetet som hon inte hinner med på kontoret. Och vissa kvällar kan det vara ett möte på sjukhuset. 

– Jag är egentligen väldigt låst till mitt jobb. En del möten kan jag inte styra över. Om det är ett möte som mina c
hefer utgår ifrån att jag är med på kan jag inte låta bli att gå. Samtidigt har jag där en chans att ge en personlig reflexion över beslut som fattas. Annars kan jag ju inte påverka. 

Högt tempo
Jobbet tar nästan all tid – och helgerna är oftast uppbokade med barnens aktiviteter eller husrenovering. För avdelningschefen Anna Häger är tempot alltid högt.

– Jag är mest kreativ när jag har mycket att göra, säger hon och ropar på barnen:

– Nu är pannkakorna klara!

Efter en dag fylld av möten lagar Anna Häger mat till familjen – pannkakor i dag.

FAKTA / Kardiologkliniken
Till kardiologkliniken kommer personer med hjärtsjukdomar. Patienterna kan lida av ärftliga hjärtsjukdomar, sjukdomar i hjärtats kranskärl, hjärtsvikt, sjukdomar i hjärtvalven eller hjärtats elektrofysiologi. Deras problem utreds och behandlas och de får rehabilitering.