ESSÄ. Under hösten har det kommit minst fem jättebra självbiografier av äldre män i kultureliten. En av dem har redan anmälts på ett utmärkt sätt i LO-Tidningen och dessutom tilldelats Augustpriset.

Men de fyra övriga – Ekerwald, de Geer, Liedman och Linde – vill jag försöka behandla ur en mycket bestämd synvinkel, nämligen vad Pierre Bourdieu kallade ”symboliskt kapital”.

Tre av livsskildrarna avancerar rejält i samhället tack vare sina yrkesmässiga framgångar, och på sätt och vis även Carl Johan de Geer eftersom han avsäger sig sitt adliga försprång och först vid mogen ålder vinner upphöjelse som konstnär – efter långa år på svältgränsen.

Men hur förvaltar de därefter sitt pund?

Begåvning som kapital
Ulf Lindes estetiska urskillningsförmåga får efterfrågan både hos konstnärer och rikemän och gör honom både aktad och tämligen rik.

Carl-Göran Ekerwald går från folkhögskollärare till fri intellektuell av europeiskt snitt.

Och prästsonen Sven-Eric Liedman gör akademisk karriär och blir en av de viktigaste personerna överhuvudtaget i den svenska lärdomshistorien.

Begåvning som omsätts i anseende, inflytande, livsstil och pengar.

Bland getterna
För skogvaktarsonen Ekerwald sker detta sent och verkar nästan komma som en överraskning: det är signifikativt att han först nobbar att ta emot medalj av Kungen, tackar ja några år senare men då under själva utdelningen drabbas av akut förföljelsemani.

 Det finns säkert psykologiska dimensioner, men framför allt handlar vägran om ett uppror mot de yttre formerna överhuvudtaget.

Följdriktigt att han och hustrun bosätter sig på avsides platser, enligt ett mönster som nästan verkar styrt av slumpen, utan bekvämligheter men med getter och utvalda antika klassiker.

Som ett sätt att bearbeta, ja motarbeta framgången.

Smälter in
Linde med sin rikemansbakgrund har däremot inga problem att smälta in i högsta överklassen och slutligen till och med erkännas som framgångsrik av mamman.

Däremot är det en källa till outsinlig bitterhet att de yngre generationerna inom konstvärlden vänder sig bort från den elitism han förkroppsligar.

Prestige på spel
Lika intressant är det att följa universitetsintrigerna när Liedman i Göteborg förnyar den humanistiska forskningen genom att ge sig in i ett kollektivt ifrågasättande av grundvalarna.

Rent smittande är övertygelsen om att människovetenskaperna ständigt är i färd med att uppfinna sig själva och därigenom förändra världen.

Prestigen sätts på spel och vinsten tillfaller oss alla.

Excentriskt
Och så jokern i leken, Carl Johan de Geer. Han backar från all makt och lever även i memoarerna extensivt ut allehanda misslyckanden och tillkortakommanden.

Samtidigt som det är omisskännligt att de excentriska later han lever ut är ett klassprivilegium.

Ta de stötande tygmönster han slår igenom med, eller det ickeberättande som gjort tv-serien Tårtan odödlig. Hur ytterst smakfulla är de ändå inte, dessa uppror mot den goda smaken?

En anekdot
Mycket mer skulle kunna sägas längs dessa tankebanor om det symboliska kapitalets trafik inom makten och kulturen. Låt mig bara dröja vid en liten trivial anekdot.

Linde tvingas sälja en etsning av Miró för att betala restskatten. Gerard Bonnier känner igen den på auktionskammaren, ropar in billigt och skickar sin chaufför för att överlämna som gåva.

”Att jag refererar episoden beror enbart på att den belägger Gerards fenomenala synminne. Att den dessutom belägger annat i hans utrustning behöver inte ens påpekas; jag förbigår den sidan här för att inte löpa risken att bli sentimental – sentimentalitet, ”själiskhet” med hans eget ord, hörde nämligen till det värsta Gerard visste.”

Alla dessa negationer och reservationer! Smaka på dem! Manar de inte fram en hel angenäm värld av pengalös diskretion som det är svårt att ens föreställa sig om man inte deltagit!

PS. Artikeln är inspirerad av Viktoria Jäderlings fina genomgång i Aftonbladets kulturs bokmässebilaga.

Självbiografi: Tabula Rasa.
Författare: Carl-Göran Ekerwald.
Förlag: Norstedts.

Självbiografi: Ett annat liv.
Författare: Per Olov Enquist.
Förlag: Norstedts.

Självbiografi: Jakten mot nollpunkten.
Författare: Carl Johan de Geer.
Förlag: Bonniers.

Självbiografi: Blickar tillbaka.
Författare: Sven-Eric Liedman.
Förlag: Bonniers.

Självbiografi: Från kart till fallfrukt.
Författare: Ulf Linde.
Förlag: Bonniers.

Läs också: Ingemar Nilssons anmälan av Enquist i LO-Tidningen