TEATERRECENSION. Föreställningen känns som ett trolleritricks. Man sitter och tittar på några som just blivit inlåsta i ett sammanträdesrum – närmare bestämt en klubbstyrelse som informerats om fabrikens stundande nedläggelse – men omärkligt övergår åskådandet i att man också själv känner sig fången och maktlös.

America Vera-Zavalas rekonstruktion av vad som hände den där morgonen förra hösten när Stora Enso kom med beskedet är oerhört välavlyssnad.

Fem olika förhållningssätt till katastrofen får kropp och röst och konfronteras med varann medan den underliggande paniken stegras och vatten börjar vräka ner från taket ner på sammanträdesbordet.

Wallenberg
Regissören Reine Lööf, själv bördig från Norrsundet, har i denna alltmer åtskruvade bild lyckats fånga samförståndets vanmakt i en tid där det är oklart vem som är motparten.

Nästan gråtmild är nostalgin tillbaka till den gamla tidens kapitalism, då när Wallenberg själv anlände i helikopter och räddade bruket.

Lokalt och allmängiltigt
Även om det var speciellt att uppleva pjäsen på plats just när fabriksskorstenarna slutat ryka och med Norrsundsbor i rollerna får man hoppas att den genast sprids över landet.

Inte därför att nåt av de fem förhållningssätten kommer med den slutgiltiga sanningen, utan därför att de gemensamt åskådliggör en prekär förhandlingssituation som sannerligen inte bara angår industrifackklubbar.

Språköra
Utropet "jävla finnar" ska inte uppfattas rasistiskt. Snarare fångar det vanmakten i diskussionen, att man börjar söka förklaringar och mönster. America Vera-Zavala har en skicklig förståelse av hur vi använder språket och hur vi skapar vår egen självbild genom att göra nidbilder av andra folkgrupper.

I pjäserna Etnoporr och Concha tu madre var den språkliga konfrontationen mer offensiv; här har hon utvecklats ytterligare och framstår som intensivt lyssnande. Utropet ”jävla finnar” blir oerhört äkta genom att vara ganska tafatt.

Samtidigt som jämförelsen med Finland naturligtvis ligger nära till hands, eftersom Stora Enso samma dag också lade ner fabriken i Kemijärvi och där stötte på ett helt annat motstånd.

Musiken i kropparna
Även om Reine Lööf är uppvuxen i Norrsundet och dess starka arbetarteatertradition återvänder han med ett väldigt speciellt arbetssätt från Botkyrka Communityteater.

Skådespelarna är lokala amatörer och gör roller som ligger nära deras vardag och utryckssätt. Men roller är det likafullt: fantastiska insatser där de klingar sant och bestämt.

Tommy Alftbergs fantasier om alla som dött kvävningsdöden ombord på ubåtar blir som ett unikt soloinstrument som berikar helheten. Och samma sak kan sägas om var och en av de övriga.

Inte sig själva. Absolut inte typer. Utan fem trovärdiga förhållningssätt till kris och obegriplighet: undergång, nostalgi, nyliberalism, uppror, visioner.

Teaterpjäs: Jävla Finnar.
Författare: America Vera-Zavala.
Regi: Reine Lööf.
I rollerna: Ronnie ”Bäckis” Bäcklin, Tommy Alftbwerg, Kent ”Lumpen” Lundberg, Sara Waller Skog och Janet Frisk.
Scen: Folkets Hus. Norrsundet. (Uppsättningen kommer att turnera under våren.)

Läs också: Lena Gunnars intervju med America Vera-Zavala i LO-Tidningen den 20/11 2008.
Läs också: Anders Emretssons reportage från Norrsundet i LO-Tidningen den 21/11 2007.