TEATER. Reinfeldt är en utomjording från Täby. Vi pratar då om hans mediala gestalt, som redan beskrivits i ett flertal böcker av Ulf Kristoffersson, Mats Wiklund, Stig-Björn Ljunggren, Per-Anders Forstorp och Brian Palmer.

Han är designad för att passa in i dagens mediala villkor, där det viktiga inte längre är vad man säger utan vilka känslor man uppväcker.

Därför blir det intressant och ruskigt när hans ord upphöjs till teater så att deras innehållslöshet skimrar.

"Jag tror
Att det stilistiska,
Vackra, lästa, finstilta,
Håller inte längre.
Det måste bli mycket mera vardagsspråk,
Mycket mera raka besked
Men också uppblandat med humor.
Du behåller inte din publik annars längre.
Det är min tes i alla fall."

Monolog och ballader
Utgångspunkten är Anita Kratz intervjuer till boken Ensamvargen, av Lars Rudolfsson omgjorda till en monolog framförd av Johan Rabaeus.

Där ett av snilledragen är att det då och då blir allvar när han plockar fram en mikrofon och sjunger intellektuella kärleksballader av Paolo Conte. Kontrasten känns så tuff.

Förfrämligat
Vad vi får beskåda är en proletariserad statsministerroll. En man utan begär och lidelser som gör det han ska göra, som är det han ska vara.

Alienation på toppnivå.

Biografi: Reinfeldt – ensamvargen.
Författare: Anita Kratz.
Förlag: Norstedts.

Teater: Reinfeldt – ensamvargen.
Författare: Anita Kratz, Lars Rudolfsson och Jan Mark.
Regi: Lars Rudolfsson.
Skådespelare: Johan Rabaeus.
Musiker: Bjarne Löwdin.
Scen: Orionteatern, Stockholm.

Läs också: Sista ordet 1/9 2006 av John Swedenmark, om det årets utgivning av Reinfeldtböcker.
Besök också: Orionteaterns hemsida.