Varma applåder för kulturpristagare

Författaren och lastbilschauffören David Ericsson fick LO:s kulturpris. Foto: Gunnar Seijbold/Scanpix.

Wanja Lundby-Wedin hade svårt att avbryta applåderna när hela kongressen stod upp och hyllade David Ericsson för LO:s kulturpris. Det fanns ingen tvekan om att alla tyckte att det var välförtjänta 100.000 kronor.

Dels belönas hans författarskap, som med juryns motivering ”skildrar arbetaryrken med insikt, kännedom och kärlek”.

Men priset är också ett omfamnande av David Ericssons kulturpolitiska insats: Mycket av succén med vägkrogsbiblioteken är ju hans förtjänst, både som initiativtagare och som den som enträget förklarat för chaufförskollegor och för allmänheten varför läsandet och det skrivna ordet är så viktigt.

Skulle kört till Schweiz
David Ericsson inledde sitt tacktal med att berätta att han egentligen skulle ha kört långtradare i Schweiz i dag, ”men det fick vänta”.

Sen övergick han till att tala om vilken ära det är att få pris av Sveriges organiserade arbetare, och det kändes att den äran handlade om kulturen som sån, mer än om David personligen.

”Kulturen är ett rum, eller en arena för nya tankar, ibland också ett slagfält där man kan debattera och provocera. Men tyvärr har vänstern och arbetarrörelsen legat lite efter borgerligheten på det området; hittills.”

Medarbetare på LO-Tidningen
Ett ”hittills” som klingade riktigt förhoppningsfullt. När LO-Tidningen efteråt lyckades komma fram och gratulera sin medarbetare, var Davids kommentar dels att det var stort att få arbetarnas pris, samt att detta var en bekräftelse på att kulturen är användbar, att det han håller på med har med demokrati att göra.

Samma tanke återkom i tacktalet, att det är viktigt att visa ”att arbetare kan uppskatta god litteratur lika bra som vem som helst”. För då ökar acceptansen, och därmed blir det också möjligt att få upp arbetares löner till det övriga samhällets nivå. Något som är viktigt för fackets överlevnad. Men också för jämlikheten, sammanfattade David Ericsson.

Endast en pristagare
Nytt för i år var att en enda pristagare utsågs, istället för att belöna många förtjänta. En jury bestående av representanter från fackförbunden och framstående konstutövare hade att ta ställning till 69 nominerade kandidater.

Också utanför kongressalen hördes det på sorlet att detta var ett populärt val. ”Hoppas du får tid att skriva en ny roman nu!” sa en beundrare. ”Den är redan klar”, sa David, ”men den kommer ut först nästa år.”