ANALYS. Avtalsrörelsen 2007 innebar inte den löneexplosion som de privata arbetsgivarna befarade och som också Konjunkturinstitutet varnade för. Verkligheten har, enligt Medlingsinstitutets siffror till och med november, inneburit löneökningar på i genomsnitt lite drygt tre procent.

Också med beaktande av den eftersläpning som finns i rapportering från olika sektorer, stannar de genomsnittliga löneökningarna för 2007 med största säkerhet under fyra procent för arbetsmarknaden som helhet.

Det är ett resultat som ligger långt under det skräckscenario som målats upp allt sedan de centrala löneavtalen undertecknades och de lokala förhandlingarna inleddes på försommaren 2007. De faktiska löneökningarna under förra året är till och med lägre än dem som Konjunkturinstitutet i sin oktoberprognos framhöll som de mest gynnsamma för att gagna sysselsättningen. Löntagarna och deras organisationer har därför tagit ett betydande ansvar för ekonomin som helhet under en glödhet konjunktur.

Tomma ord
Att de privata arbetsgivarna inom Svenskt Näringsliv siat mest fel av alla förståsigpåare om årets löneökningar är uppenbart. Redan innan de lokala förhandlingarna inletts förutskickade direktörerna en löneökningstakt på fem procent om året de närmaste tre åren. Men något stöd för påståendet eller prognosen redovisades inte.

I takt med att de faktiska löneökningarna rapporterats in till Medlingsinstitutet har emellertid de privata arbetsgivarnas löneförutsägelse framstått som allt mer felaktig och därmed svårbegriplig. Någon överhängande risk för en löneexplosion under innevarande år är svår att upptäcka. Dels är många avtal framtunga – de högsta löneökningarna kom redan under 2007 – och dels har konjunkturen försvagats.

Klassiskt samband
Erfarenheten visar att oro för varsel och neddragningar har en starkt återhållande effekt på lokala lönekrav. Det finns ingenting som tyder på att det sambandet inte skulle vara detsamma också den här gången.

Vad som kan förklara skillnaden mellan faktiskt utfall av lönerörelsen och experternas prognoser är inte helt enkelt att fastställa. Men att någonting har hänt på lönemarknaden är solklart. Både löntagare och företag uppträder annorlunda.

Det historiska sambandet mellan en stark konjunktur och höga lokala löneökningar är inte längre entydigt. Utformningen och nivån på de centrala förbundsavtalen påverkar den lokala lönebildningen. Förra året blev de centralt överenskomna löneökningarna högre än 2004, men det innebar inte att de totala påslagen steg i motsvarande grad. Tvärtom.

Högt betyg
De lokalt framförhandlade lönepåslagen verkar ha tagit hänsyn till att mer var intecknat i de centrala förbundsuppgörelserna. När det blev dags för lokala förhandlingar var därför lönekraven måttliga och företagens beredvillighet att betala mer än vad avtalet krävde högst begränsad.

Den svenska modellen för lönebildning kan därför sägas ha klarat påfrestningen av en glödhet konjunktur med ”flaskhalsar” i flera sektorer utan att låta löneökningarna slå i taket. Det är ett högt betyg.

Läs också: artikeln "Måttliga löneökningar och få konflikter", 19/2 2008
Ladda ner: hela Medlingsinstitutets årsrapport (pdf-fil) från deras hemsida