Regeringen har dragit tillbaka förslaget att begränsa sjukersättningen för långtidssjuka till 75 procent. Statsminister Fredrik Reinfeldt förklarar reträtten för TT med att ”Så här ser modern politik ut. Man utformar förslag, lyssnar på kritik och anpassar sig efter det”.  En kul beskrivning av ett regeringskansli i upplösning.

Finansminister Anders Borg lär inte vara road. Dagen innan Reinfeldts helomvändning satt han i en TV-studio och försvarade regeringens angrepp på avtalade sjukförsäkringar som ett nödvändigt inslag i kampen mot det mytiska utanförskapet.

Sanningen är ju den att regeringen in i det sista vägrade att lyssna på den massiva remisskritiken. Inte heller ville den lyssna på varningar från  alliansens egna riksdagsmän. Dessa insåg ju tidigt att förslaget var politiskt omöjligt och dessutom principiellt stötande eftersom det innebar att regeringen satte sig över avtalsfriheten på arbetsmarknaden.

Nu har finansministern fått sig en välförtjänt knäpp på näsan. Men nesan drabbar hela regeringen. Än en gång har den inför väljarna bevisat sin inkompetens. En förklaring till fiaskot är att regeringen bygger sin politik på verklighetsfrämmande ekonomiska teorier.
En annan förklaring är att man struntar i att bereda, utreda och remissbehandla sina förslag på sedvanligt sätt.

Nästan alla regeringsutspel det senaste året bygger på illa skrivna och dåligt tänkta promemorier. Betecknande är att de flesta av dem är skrivna av ideologer vid det moderata partikansliet. Så går det som det går. ”Modern politik” kallar Reinfeldt regeringens upprepade fadäser. Ja, ja. Något måste han ju säga.

Läs också: nyhetsartikeln "Kritikerna blev för högljudda", 11/2 2008