ANALYS. Vänskapligt, konstruktivt och framåsyftande. Otaliga positiva adjektiv radas upp för att beskriva hur väl samtalen flyter mellan Svenskt Näringsliv, LO och PTK. De samtal som i sin tur ska leda till förhandlingar om ett nytt huvudavtal.

Alla inblandade aktar sig noga för att positionera sig på det här stadiet. Vem vill bli sittande med Svarte Petter redan nu – den som omöjliggör ansträngningarna att hitta gemensamma lösningar?

I likhet med förlagan – Saltsjöbadsavtalet från 1938 – så rör sig parterna varsamt framåt väl medvetna om att skarpt läge uppstår när den hårda kärnan av regler och procedurer ska formuleras och fogas in i avtalet. Den gemensamma taktiken är därför att inte skapa dramatik innan det behövs. Och den inställningen och agerandet borgar för en fortsättning på samtalen under våren.

En gemensam ekonomisk rapport är ett naturligt steg i ansträngningarna att bygga en plattform för fortsättningen. Detsamma gäller ett gemensamt seminarium om det i år 70-åriga Saltsjöbadsavtalet som trion enats om.

Raljera går ju
Det går naturligtvis att raljera över att träffarna mellan arbetsmarknadens tungviktare kallas samtal och inte förhandlingar, att takten inte är högt uppskruvad och de få hårda utspelen. Men sanningen är nog att det krävs en rad offentliga markeringar som surrar parterna vid masten.

I både inbjudan till överläggningar och svaren från facken är det enkelt att utläsa var svårigheterna finns. Och parterna själva är fullt i förstådda med var brytpunkterna finns och har klokt nog valt att inte börja i den änden.

Långsamt enas de
Om de tillräckligt ofta inför varandra och offentligheten hyllar avtalsmodellen och betonar fördelarna med reviderade huvudavtal så blir det över tid allt svårare att rymma från förhandlingsbordet när det blir svåra frågor att hantera. Just det är avsikten med den växande graden av offentlighet. Genom att stå tillsammans i rampljuset och lovorda partsgemensamma ansträngningar bäddar och binder trion varandra och sig själva.

Önskade förändringar av normbilden inom lönebildningen, trögheter vid konflikter, medlares makt och myndighet liksom förändringar i lagen om anställningsskydd, förstärkt omställningsförsäkring och gemensamt stöd för kollektivavtalen, kan bara
uppnås genom framförhandlade avtal.

I egna händer
Hjälpen från statsmakten är, oavsett politisk färg, en illusion. Det som är upp ena dagen  kan vara ner en annan – efter ett maktskifte i regeringskansliet. Och osäkerhet eller ryckighet i spelreglerna för arbetsmarknaden är det värsta alla inblandade vet.

Förhandlingens väg är därför den enda som står till buds. Den röst som ropat mest i öknen under senare år är Svante Nycander, DN:s tidigare chefredaktör och författare. Han har vid upprepade tillfällen uppmanat parterna att reglera återkommande trätoämnen i ett reviderat huvudavtal.

Nu har processen åtminstone börjat. Men liksom fallet var med Saltsjöbadsavtalet går det inte fort. På 1930-talet höll parterna på i ett par år innan de var framme vid signering. Det kan ta lång tid den här gången också.

Läs också: artikeln "Ledarna möttes för första gången", 29/1 2008
Läs också: artikeln "Förhandlingsansvariga pratar redan", 22/1 2008