Frankrike har en turbulent månad framför sig. En försämring av pensionsvillkoren för hundratusentals löntagare har påbörjats. Nyligen genomförde facken en dygnslång förebyggande strejk.

– Solidariteten på järnvägen är stark! Aldrig i livet att regeringen lyckas.  Pensionären Matthieu visar med yviga gester hur kollegorna håller ihop, när man ger sig på deras rättigheter. Under 1995 strejkade han i tre veckor för att försvara rätten att sluta arbeta vid 55 års ålder.

Förra veckan la hans gamla arbetskamrater ner jobbet i ett dygn. Fackförbunden ville visa regeringen att de utgör en mäktig motståndare. Den här veckan inleddes diskussionerna om att ta bort de speciella pensionsvillkoren inom några statliga bolag. I dag kan de flesta av de anställda vid gas- och elbolagen, på järnvägen och Parisregionens kollektivbolag sluta när de är 55 och har arbetat i 37,5 år.

Många kom
I framtiden måste de jobba i 40 år för att få full pension, säger regeringen. Tre fjärdedelar av järnvägsarbetarna deltog i strejken.

– Uppslutningen var faktiskt större än under någon av dagarna 1995. Det är väl ett tydligt tecken på vad de anställda tycker, säger Stéphane Leblanc. Han är lokförare och aktiv inom fackförbundet SUD Rail, som är näst störst efter CGT på järnvägen. 

SUD är hårdnackad motståndare mot att man rör pensionssystemet.

– Man försöker få oss att tro att det är oundvikligt. Men Frankrike är ett av världens rikaste länder och det handlar om ett politiskt val, säger han.

Järnvägsarbetarna säger att de har accepterat låga löner och decennier av obekväma arbetstider, för att kunna gå i pension tidigare. Men även om generalstrejken tydde på sammanhållning är facken splittrade i sakfrågan. Hos CGT säger man att dörren är öppen för diskussioner.

– Men bakom den här försämringen döljer sig en höjning av den generella pensionsåldern.

Lika villkor bara rimligt
I praktiken innebär det fler äldre fattiga invånare, eftersom många inte orkar arbeta tills de får full pensionspoäng, säger Thierry Nier hos CGT. CFDT är mest medgörlig och säger att det är rimligt att alla löntagare har samma pensionsvillkor. Men frågan är förstås vad regeringen har att erbjuda i utbyte.

Järnvägsarbetarna har knappast stöd hos opinionen, men vindarna kan vända. Ett allt större allmänt missnöje breder nu ut sig, inte minst efter en rad prishöjningar på basvaror. Andra offentliganställda har varslat om strejk med krav på högre löner och i protest mot personalneddragningar. Järnvägsfacken träffas snart för att ta ställning till en långvarigare konflikt i november.

Läs också: artikeln "Tågstrejk för att få behålla pensioner", 18/10 2007


Anna Trenning-Himmelsbach
Frilansjournalist
Skriv ett e-postbrev till redaktionen