Hon tar en nykter dag i taget

I 30 år har Britta Berggren Ericson varit beroende av alkohol. Nu har hon skrivit boken Snälla mamma … sluta dricka. Foto: Bertil Ericson

Hon har skämts, hon har ljugit, hon har gömt flaskor. Sagt tusen gånger: Aldrig mer! Hon har sårat sina nära. Blivit av med jobb.

Ändå har hon hamnat där igen och igen, har inte lyckats forcera de krafter som fört henne till systembolaget.

– Alkoholen är listig, farlig och stark, säger Britta Berggren Ericson och citerar Anonyma Alkoholisters bibel.
Och den är en sjukdom.

Hon sitter uppkrupen i soffan i lägenheten på Östermalm i Stockholm, har lagt undan datorn och stängt av den vemodiga tolkningen av Den blomster tid nu kommer på stereon. Släckt ljuset som brunnit vid porträttet av mellansonen Magnus. Maken Berra kommer med kaffe.

I 30 år har hon varit beroende av alkohol. ”Grundat” hemma för att ligga före på fester, kunna bli lullig utan att dricka mer än andra. Hon har sparat småflaskor, köpt vinboxar på väg hem från jobbet, letat efter ställen att hälla över det röda begäret i, gömt i byxben, i bokhyllor, i barnens garderober. Planerat ransoner för att nästan alltid kunna vara lite full. Hon har kräkts i badrummets handfat och sen lite glättigt sagt: God morgon älskling! och så väntat in, har han märkt något?

Samtidigt har hon alltid kommit i tid till jobbet, sett till att barnen haft sina galonbyxor. Det skulle inte finnas något att klaga på.

Arbetskamraterna kände lukten
I efterhand har Britta Berggren Ericson förstått att många ändå såg. Att ett vikariat som inte förlängdes berodde på vinet i termosen. Att arbetskamrater känt lukten. Att barnen har gått undan.

När en tidigare sambo konfronterade henne med att hon var alkoholist var det samtidigt många som skyddade henne och sa: Han är inte klok som påstår det.

För tolv år sedan undrade sonen Jonatan, som då var 15, om hon inte drack väldigt mycket. Först då gick det in.

– Varför slutade jag inte när insikten kom till mig, undrar hon nu.

För även om hon sökte hjälp på Karolinska institutet invaggades hon i tron att hon skulle kunna lära sig att dricka normalt. Fem år senare la hon in sig på behandlingshem, liksom efter ytterligare fem år, hösten 2005. Hon var 50 år och insåg att nu fick det vara nog.

Regelbundna alkoholkontroller
Efteråt skrev hon kontrakt med jobbet på Allers förlag om regelbundna alkoholkontroller. Ändå trillade hon dit. En kollega anmälde henne och med bultande hjärta tvingas hon gå till företagshälsovården.

2,5 promille.

För att känna att hon hade kontrollen sa hon upp sig själv.

Hemma samlade hon dagboksanteckningar och började skriva. Britta saknade alkoholistens perspektiv i litteraturen. Hon ville beskriva hur hon kunde leva ett till synes vanligt liv och ändå ha så stora problem. I vardagsrummet stod parkbänken förklädd till soffa. Där hade hon legat utslagen medan andra i samma skick hängde på Karlaplan ett kvarter bort.

Det blev ingen vacker bild av livet, tycker hon. Samtal som förlorat nyanser, relationer som kunde ha blivit så mycket mer. Britta Berggren Ericssons sorg är stor över allt som gått förlorat och aldrig kan ställas tillrätta.

Men regelbundna AA-möten ger henne hopp. Hjälp att acceptera sig själv och försonas med historien.
Genom boken hoppas hon också kunna hjälpa andra. 

Till anhöriga och arbetskamrater vill hon hälsa: Var ärliga. Säg ifrån. När misstankar uppstår finns det förmodligen en sanning i dem.

– Även om personen reagerar med förnekelse planterar det kanske en känsla.

Och, gå inte till chefen. Konfrontera den det berör, av omtanke.

Hon tar en dag i sänder
Nu tar Britta Berggren Ericson en dag i taget. En nykter dag är ett tillräckligt svårt mål även om suget har upphört. Senast i höstas hade hon ett återfall, och barnen har sagt att de aldrig kommer att kunna lita på att de har en nykter mamma.

Hon reser sig, tar några snabba bloss på balkongen.

Livet funkar hyfsat bra även om chocken över att sonen Magnus för ett par månader sedan tog sitt liv, 21 år gammal, överskuggar allt. Han var den av hennes söner som ärvde alkoholismen och som också hade psykiska problem. Den utprovade medicinen hann aldrig börja verka. Åtagandena kring boksläppet fick skjutas på framtiden.

Nu jobbar hon halvtid i en taxiväxel och i höst tänker hon ta tag i föreläsningar och frilansande.

Den yngste sonens uppmaning som hon för några år sedan hittade på en vinflaska har inte blivit mindre angeläget att hålla:
”Snälla mamma … sluta dricka”.

– Det enda jag kan göra är att vara nykter, säger hon.

FAKTA: Britta Berggren Ericson
Ålder: 52 år.
Familj: Maken Bertil Ericson, 56, fotograf. Sönerna Jonatan, 26, Jens, 23 och Albert, 17. Magnus, 21, tog sitt liv i april i år.
Yrke: Journalist och socionom. Har jobbat som bildredaktör på TV-nytt, nuvarande Aktuellt, och hallåa på SVT, på TT:s radioredaktion och Allers förlag. Aktuell med boken Snälla mamma … sluta dricka
Senast lästa bok: Tills vingen brister – en bok om Jussi Björling av Yrsa Stenius
Intressen: Läsa, vara vid havet, äta goda middagar.