Få fackförbund har nått målet att avtalens allra lägsta tillåtna löner skulle höjas mer än de utgående lönerna. Men förhållandevis stora höjningar av lägstalönerna gör ändå att många fack kan räkna med minskade löneskillnader. Dock ej Kommunal.

När det allra mesta av 2007 års stora avtalsrörelse är avklarat har LO-Tidningen specialgranskat förhandlingsresultaten på tolv avtalsområden. Sammanställningen visar lönehöjningarna och höjningarna av avtalens lägstalöner. Du hittar hela bilden i ett eget dokument om du går vidare via länken som avslutar denna artikel.

Tillsammans reglerar de tolv avtalen villkoren för mer än en miljon löntagare.

Inte nöjda
Kommunals andre vice ordförande Håkan Pettersson förklarar att förbundet har svårt att få upp lägstalönerna. Arbetsgivarna är starkt emot stora höjningar av dem.

– Lägstalönerna är den enskildhet i avtalet som vi inte är nöjda med, säger han.

Håkan Pettersson konstaterar också att de förhållandevis små höjningarna av lägstalönerna kommer att leda till ökade löneskillnader kommunalare emellan. Risken är stor att många placeras in på för låg lön och att mycket av potten kommer att gå åt till att lyfta dem som hamnat för lågt.

Förståelse
LO:s avtalssekreterare Erland Olauson har förståelse för Kommunals svårigheter och pekar på att förbundet i sin förra avtalsrörelse var ute i konflikt för att få upp de lägstalönerna.

Men som helhet tycker Erland Olauson att utfallet för LO-förbunden är bra i år. En av de punkter som de gemensamt ville driva i avtalsrörelsen var just minskade löneskillnader och en höjning av avtalens allra lägsta löner.

– Om vi håller ihop kan vi driva igenom våra hjärtefrågor, säger LO:s avtalssekreterare.

Skapar trösklar
Teknikföretagens förhandlingschef Karl Olof Stenqvist är inte lika förtjust i den delen av de slutna avtalen. Han beskriver det som ett trendbrott.

– Det är inte så klokt att höja lägstalönerna så här. Det skapar trösklar, som gör det svårt för unga, invandrare och funktionshindrade att komma in på arbetsmarknaden.

Av LO-Tidningens sammanställning (se länken) framgår att många fack har fått igenom lika stora eller nästa lika stora höjningar av lägstalönerna som av de utgående lönerna. Bland dem finns Hotell- och restaurangfacket, Handels och Fastighets.

Även tjänstemän
Nästan lika långt har IF Metall nått på teknik- och tekoavtalen.

Inte fullt så stora ökningar av lägstalönerna får tjänstemännen som går på HTF:s handelsavtal och Sifs teknikavtal.

Sammanställningen ger en bild av innehållet i de centrala avtalen. Lokal löneglidning kan förändra bilden.

Byggnads ser ut att ha nått allra längst med en höjning av lägstalönen som är betydligt större än löneökningarna. Detta är dock inte helt jämförbart med de andra avtalen, eftersom lägstalönen för byggarna är en stupstockslön när parterna lokalt inte kommer överens om ackord och därutöver bara betalas ut när en byggnadsarbetare inte har något arbete. Dessutom avgörs lönen i stor utsträckning lokalt.

Livs lyckats
Bland dem som lyckats med satsningen på lägstalönen finns Livs. Den ökar med 2 436 kronor under avtalsperioden och det är lika mycket som löneökningen. Livs andre ordförande Gerald Lindberg säger att höjningen stärker värdet av kollektivavtalet.

– Det här har en väldig betydelse. Lägstalönen är det yttersta skyddsnätet, säger han.

För Livs har dock framgången haft ett pris. Under det andra avtalsåret står ob-ersättningarna stilla.

Skillnader består
Av sammanställningen framgår också att löneskillnaderna är stora mellan de olika branscherna.

Byggnadsarbetare tjänar nästan 50 procent mer än Fastighets städare, medan IF Metalls verkstadsarbetare tjänar nästan 30 procent mer än städarna. Tjänstemännen på Sifs teknikavtal är inte så långt ifrån dubbelt så hög lön som Fastighets städande medlemmar.

Skillnaderna ändras inte i någon nämnvärd utsträckning med de nya avtalen.

FAKTA: Så här mycket krävde förbunden
• Inför avtalsrörelsen var LO-samordningens ambition att lönerna skulle höjas med minst 3,9 procent eller lägst 825 kronor per månad i ett ettårigt avtal. Förhoppningen var också att lägstalönerna skulle upp med minst 910 kronor.
• Industrifacken hade en något annorlunda linje. Målet var att höja lönerna med minst 3,9 procent och då lägst med 840 kronor samtidigt som industrifacken ville ha upp lägstalönerna med minst 1 400 kronor.
• HTF strävade efter att få upp lönerna med 4,5 procent i ett ettårigt avtal och öka lägstalönerna med drygt 1 300 kronor.

Läs också: Höjda lägstalöner driver utvecklingen
Ladda ner: Bilden som visar LO-Tidningens granskning