NY ROMAN. Nu är det dags för Elizabeth Gaskell. Efter bokförsäljnings- och tittarsuccéer med Jane Austen, Brontësystrarna och George Eliot vågar man sig nu på att åter översätta någonting av Gaskell till svenska.

Två av hennes romaner – enligt Ruth Halldén hennes minst intressanta – översattes på 1800-talet. Sedan blev det ingenting under ett helt 1900-tal. Kanske hamnade Gaskell i skuggan av andra viktorianska författare, epoken var ju en guldålder för romaner. Kanske läste man hellre den mer radikala Fredrika Bremer i Sverige?

Mest var det väl med romanerna Mary Barton och North and South som Gaskell etablerade sig som en förkämpe för förbättringar av de brittiska arbetarnas villkor.

Både Karl Marx och Friedrich Engels ska ha tillhört hennes entusiastiska läsarskara, vad det nu kan vara värt? Charles Dickens publicerade hennes följetonger i sina tidskrifter, men hade svårt för hennes personlighet. Vid ett tillfälle ska han ha utbrustit: ”Jösses, vad jag skulle ha pucklat på henne om jag varit herr Gaskell!”

Den roman som nu (äntligen) når oss, Hustrur och döttrar (från 1866), är mer en skildring av lant- eller småstadsliv. Kanske var det just detta verk som fick en kritiker att identifiera Gaskell som den felande länken mellan Jane Austen och George Eliot. 
Även om det inte förekommer så många industrier eller arbetare i handlingen lyckas Gaskell också här ge prov på vasstungad kritik av 1800-talets klassamhälle.

Jan Hoff
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktören