Han är färdig med frukostmöten

Sven Svensson.	Foto: Ida Eklund

Den 1 juli 1989 landade Sven Svensson i Bryssel. Sedan dess har han varit chef för det fackliga kontoret med uppgift att föra in de sociala frågorna i EU-processen. I sommar vänder han kosan hemåt för gott, var nu hemmet ligger. I Stockholm, södra Spanien eller Munkfors i Värmland.

”Mr Europa” är värmlänning. Han har inga problem med identiteten efter alla år i främmande länder som Belgien, Guinea-Bissau och Zambia. Hans fru är chilenska och bonusbarnen bor i Paris, Bryssel och Stockholm. Internationellt så det förslår alltså…

– Rötterna har jag i Värmland, punkt och slut. Och där har jag mitt föräldrahem kvar.

Lojal och tålmodig
Sven Svensson är välutbildad, lojal mot sina uppdragsgivare och tålmodig, något som både medarbetare och bevakande journalister kan vittna om.

Om och om igen har han förklarat beslutsprocessen i EU, med samma upphöjda lugn. Ända in i det sista har han fört fram fackens uppfattning när det gäller tjänstedirektiv, Laval och pensioner.

Är det någon händelse som fastnat? Utan att tveka nämner han i stället ett år: 1989.

…och då föll muren
En dag i november det året satt han med chefen för tyska socialdemokratiska Friedrich Ebert-stiftelsen. De diskuterade hur svensk fackföreningsrörelse kunde hjälpa den tyska att arbeta i dåvarande Östtyskland.

– Vi gick hem framåt kvällen och då föll Berlinmuren, berättar Sven Svensson.

Den händelsen har präglat hela utvecklingen i Europa. För när porten i muren öppnades då öppnades också möjligheten för neutrala länder som Sverige, Finland, Österrike att bli medlemmar i EU, något som skedde sex år senare.

1989 var starkt också för att stadgan för arbetstagarnas grundläggande rättigheter tillkom det året. Utifrån den skapades ett socialt handlingsprogram som styrde mycket som hände på 1990-talet när det gäller arbetsrätt och sociala frågor, förklarar han.

Osannolik valuta?
1989 var också året då kommissionens ordförande Jacques Delors rapport om en gemensam valuta lades fram. I den drogs linjerna för euron upp.

Ingen trodde då att det skulle bli något av den. Men tio år senare hade tolv EU-länder gemensam valuta.

– Kanske var det mer tur än skicklighet att också de svenska facken öppnade sitt kontor det året. Timingen kunde knappast ha varit bättre.

Svenskarna tillhör fortfarande de mest kritiska mot medlemskapet i EU. Men Sven Svensson är övertygad om att något alternativ inte fanns. Alternativet skulle vara ett EES-avtal, som Norge har med EU.

– Norge måste leva upp till EU-rätten men har inget inflytande. Det betraktar jag som ett rent lydavtal.

Går inte att bevisa
Dessutom är han övertygad om att Sveriges ekonomi är betydligt bättre än den skulle ha varit om vi stått utanför EU. Men det är inget som går att bevisa.

Konkret, vad har då förbättrats för löntagarna?

Han har flera exempel. Deltidare får inte längre diskrimineras. Indirekt diskriminering av kvinnor är förbjudet. Det var de när deltidare inte fick avtalspension.

Han fortsätter med rättigheter vid verksamhetsöverlåtelser, rätt till samråd över gränserna i europeiska företagsråd, arbetstidsdirektivet som skyddar löntagarna ”men som inte alla gillar”.

Inga frukostmöten!
Har din syn på Sverige förändrats efter alla år?

– Jag skulle vara väldigt okänslig om jag inte påverkats. Svenska traditionen med frukostmöten tycker jag genuint illa om. Den har jag sluppit i Bryssel och det har varit väldigt skönt.

Du har jobbat för tre olika centralorganisationer i alla år, LO, TCO och Saco. Har du varit förbannad någon gång för att du inte fått ihop dem?

– Skulle man bli förbannad varje gång besluten inte går ens egen väg då går det inte att leva. Man måste respektera varandras åsikter och förstå varandras olika utgångspunkter i ett samarbete.

– Att respektera andra länders traditioner men ändå hitta gemensamma mål är grundläggande i EU-samarbetet. Det har jag verkligen fått lära mig, säger Sven Svensson som den diplomat han är.

FAKTA: Sven Svensson
Ålder: 65 år.
Familj: Hustrun Gloria, sedan över 30 år, samt fyra bonusbarn och nio bonusbarnbarn.
Bakgrund: Ekonomutbildning och nästan civilingenjör. Blev utredare i Metall, journalist på Metallarbetaren, därefter talskrivare. Arbetade för Sida med bistånd i länder i Afrika samt för Olof Palmes internationella center. Därefter chef för fackens Brysselkontor.
Bor: Från den 1 juli i Stockholm samt i Värmland och Spanien.
Fritidsintressen: ”Politik och fackliga frågor är så roligt att jag ägnar mig åt dem även på fritiden”. Medlem i Uddeholms golfklubb, men spelar ”dåligt och sällan”. Trädgården runt ärvda barndomshemmet i Munkfors som han ”försöker sköta på avstånd”.
Njuter av: God mat, olika länders husmanskost är favorit och goda viner. ”Jag vill ha två lagade mål mat om dagen. Inte bara en sallad”.