Fysikern och läraren Raymond Snijders sysslar i Hur kosmos fick sitt förnuft (Quest) med att försöka ingjuta en filosofisk själ och ett humanistiskt hjärta i fysiken. En nödvändighet om vi vill få insikt i tingens natur, säger han.

I Einsteins Världsbild (1997) och Fysik för filosofer (2002), som gav åtminstone mig mycket, ägnade han sig åt fysiken efter det Stora geniet.

I den nya, är det den klassiska och halvklassiska fysiken, som står i centrum – sådant som kraftbegreppets tillkomst, sanningskriterier i vetenskapen och förbindelsen mellan naturvetenskap och humaniora.
 
Snijders kallar sin bok en debattbok, han säger att han ”tänker högt”, att han vill resonera kring människans tankeutveckling genom årtusendena. Hur kom det sig att gårdagens världsmyt avlöstes av dagens världsbild – och vad betyder det, egentligen?

Snijders vill skriva en resonerande, öppen epistemosofi, alltså ett perspektiv på det han något klumpigt kallar ”vetandegörandeprocessen”. Main-stream-fysikens paradigmer står hindrande i vägen för en förståelse av de urgamla ontologiska frågorna.

För en humanist med någon insikt i filosofins historia men utan annat än rudimentära kunskaper om fysiken, som undertecknad, är det stimulerande läsning. Snijders skriver begripligt, och inbjuder till ett prestigefritt tankeutbyte om vår världs kvantiteter och kvaliteter.

Kaj Svensson
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktören