Musiker sjunger ut om sin arbetsmiljö

Flöjtist eller trummis – oavsett vilket gäller det att ha muskler som en elitidrottsman. ”Inget instrument är gjort ergonomiskt utifrån människan. Jo, bara pianot då,” säger Arbetsmiljöansvarige Urban Grape på Musikerförbundet. Foto: Scanpix.

För tio år sedan blev det okej att prata om tinnitus, nu är det belastningsskadornas tur. Urban Grape på Musikerförbundet gläds åt en allt sundare attityd i branschen.

Hos professionella musiker utsätts kroppen för stora belastningar. Axlar, skuldror, underarmar och händer är särskilt utsatta, för såväl konsertpianisten som för rock­gitarristen. Urban Grape är det förra, och som sådan slipper han åtminstone något som nästan alla musik­er måste: slita och släpa, flytta sitt instrumentet från en scen till en annan, och hemifrån till rep­lokalen. En flygel står åtminstone där den ska.

Skört instrument
Som chef för Arbetsmiljöenheten på Svenska Musikerförbundet har han lett arbetet med att göra en skrift: Kroppen – ett instrument att vara rädd om, med tre olika modeller för att förebygga och rehabilitera belastningsskador. Metoderna bygger på erfarenheter från sjukgymnaster men också från qi gong, de långsamma kinesiska andnings- och kroppsrörelserna, och från idrottshögskolan, för en musiker är att jämföra med en elitidrottsman när det gäller behovet att träna sina muskler.

– Häftet är unikt i sitt slag, säger Urban Grape.

Och kanske handlar det unika mer om att det inte gjorts tidigare, än om själva rörelserna. Musiker har haft en jargong att brottas med. De tre stora arbetsmiljöproblemen hörselskador, värkande leder och stress har få talat öppet om.

Buller och hög musik har lyfts upp på agendan det senaste decenniet, öronproppar används flitigt och lokaler byggs om med tinnitusbesvär i åtanke. Förr lades skulden oftare på individen, kanske gillade man inte sitt jobb?

Vill inte klaga
– Musiker är rädda om jobben. Om man erkänner smärtor i leder kanske man får höra att man har fel teknik eller fel lärare, säger Urban­ Grape.

Nu märker han emellertid att allt fler också vågar berätta om belastningsskador, som drabbar ungefär en av fyra musiker. Kanske finns också en öppning för problemen kring stress och nervositet, som nästan varannan upplever. I sina samtal som regionalt skyddsombud får han ofta höra att allt är bra.

– Men efter en halvtimme kryper det fram: Jo, ja har kanske lite ont där …