TECKNAT. Det är alltid människan som står i centrum i Jesper Walderstens universum. Om och om igen tecknar han den paradoxala och vilsna människan som kämpar på med livet. Nu i nya tappningar i boken Här kommer jag.

Walderstens illustrationer är uppmärksammade både i tidnings- och konstvärlden. Bland annat har han vunnit många priser åt Dagens Nyheter och bilderna ur Här kommer jag visas under våren även på Kulturhuset i Stockholm.

Med sin penna vaskar Waldersten fram bilden av en rastlös samtid. I svart, vitt och rött gestaltar han vardagen och får oss att se den med hans ögon. Det handlar om förhållandet till andra människor, sex, tårar och en och annan bananhelikopter. Ofta står figurerna där naket iklädda bara de enklaste konturer tillsammans med ett par textrader, en replik, en dikt eller brev. Hans stil är omisskänlig.

Det är underfundigt, många gånger roligt och ibland helgalet.

”Det finns alltid en människa inblandad i 100% nötkött.” Så lyder en oväntad reflektion. Ändå så typisk Walderstensk. Förbehållslöst tränger han sig förbi ord och utanverk och ställer saker i ett nytt ljus på ett överrumplande sätt som ofta får mig att haja till.

Ett monstruöst tecknat ansikte med åtföljande text ”Jag på föräldramöte, grannträff eller badstrand” säger en hel del om upphovsmannens eget utanförskap. Men Waldersten går inte bara under skinnet på sig själv utan demaskerar oss alla med sina drastiska teckningar och dito kommentarer.

Döden är ofta närvarande hos Waldersten. Men han gör sällskap med humorn som i tack-för-igår-brevet där Döden hälsar att han kommer vid ettiden på tisdag. Ångesten kan ta sig många uttryck. Tonen i Här kommer jag är överlag mörkare än i den föregående, full av tomhet. Den var mer uppsluppen och full av kluriga ordvändningar, nu har svärtan tagit överhanden, men som alltid är Waldersten oförutsägbar och mångbottnad.

Eva Dandanelle