Strejken fick LKAB att börja förhandla

Bengt Keisu, fackligt aktiv (till vänster) och Folke Niemi, vice ordförande i klubbstyrelsen, i väntans tider. Det är onsdag förmiddag och den vilda strejken pågår fortfarande. Först sent på eftermiddagen kommer beskedet att LKAB börjar förhandla igen. Foto: Thérese Ny.

I snöblandat regn lämnar gruvarbetarna i Kiruna sin arbetsplats. Trots att det är strejk ser de till att vara på jobbet för att snabbt kunna börja arbeta igen om LKAB kommer tillbaka till förhandlingsbordet.

Det är några timmar innan gruvföretaget tillmötesgår de strejkandes krav och den drygt två dygn långa strejken slutar. I slasket går både skiftbytare och de som slutar för dagen. Från gruvans 1045–metersnivå kommer fyra elektriker. Tre av dem strejkar. Skyddsombudet Christer Torneius arbetar vidare med säkerhet.

– Det här har jäst länge, säger Stig Digersten.

– Vi vill bara att de lokala förhandlingarna ska återupptas, säger Andreas Karlsson.

– Stämningen är mycket bra, säger Joakim Hägg.

Ska kunna stämma
De berättar att sammanhållningen stärkts under strejkens gång bland annat till följd av att företaget skriver upp namnet på alla strejkande för att kunna stämma dem inför arbetsdomstolen för avtalsvidrig strejk. Andreas Karlsson berättar att stämningen är rastlös bland de strejkande. Det är mycket diskussioner nere i gruvan – mest om strejken.

Lönekravet är 4.000 kronor mer i månaden till var och en. De fyra tycker att gruvarbetarna fått stå tillbaka alltför länge.
Andra LO-grupper har fått mindre än 1.000 kronor i påslag per år.

– Det är inte rimligt med en så låg löneökning. Våra krav kan bli vägledande för andra, säger Stig Digersten.

Peter Falck är gruppordförande för underjordsarbetarna. Han säger att kravet i högsta grad är rimligt med tanke på LKAB:s vinster. Han pekar på en uträkning som visar att LKAB tjänar 1,8 miljoner kronor per år och anställd. Med ett påslag på 4.000 kronor till var och en får företaget ändå drygt 1,7 miljoner kronor kvar för varje anställd.

– Vi förhandlar för oss själva, men om vi får rejäla påslag kan vi köpa fler varor och då kan de anställda på Coop också få större lönelyft.

Blåstes av
Kansliöverläggningar mellan IF Metall och Gruvföretagens arbetsgivarförening ledde fram till att strejken avblåstes. De centrala parterna enades om att LKAB inte ensidigt får använda sitt slutbud för fördelning av lönerna lokalt. Förra fredagen avslutade LKAB de lokala förhandlingarna och förklarade bland annat att de säger nej till ökningar utöver det centrala avtalet.

– Vi kände oss blåsta. Vi anser att det centrala avtalet betyder att vi ska kunna få extra lokal påslag när företaget går bra, säger Folke Niemi, vice ordförande i Gruvtolvan i Kiruna.

Det var han och ordföranden Harry Rantakyrö som i måndags informerade underjordsarbetarna att företaget avslutat de lokala förhandlingarna och tänkte lägga ut den nya lönen med stora skillnader i individuella påslag. De möttes av kompakt tystnad. Folke Niemi säger att han då förstod att det var kört. Gruvarbetarna hade bestämt sig för att inte acceptera företagets hållning.

Hämtat från pappersbruk
Skrivningen i det centrala avtalet som Folke Niemi hänvisar till tolkas av facket just som att det nu är helt i sin ordning att ta ut mer i löneökning än vad som föreskrivits i den centrala uppgörelsen. På ett sätt liknar den här gruvstrejk den stora strejken 1969. Vid båda tillfällena handlar det om lönesystem. Folke Niemi säger att nuvarande system infördes för några år sedan och att det är hämtat från ett pappersbruk. Enligt honom passar det inte alls för en så komplicerad verksamhet som gruvdrift. Ett stort problem är att bergarbetarna tappat i förhållande till andra grupper. Dessutom är lönesystemet så komplicerat att inte många förstår det.

– Om vi inte kommer överens lokalt tycker vi att det borde vara som tidigare. Alla ska få lika mycket i kronor och ören. Företaget ville istället tvinga på oss ett splittrande förslag, säger Bengt Keisu, som både sitter i klubbstyrelsen och i en gruppstyrelse.
Enligt honom innebar företagets slutbud att löneökningarna skulle skifta mycket – mellan 140 och 1.600 kronor.

Gruvarbetarnas reaktioner  handlade alltså både om att storleken på påslagen och om fördelningen. Missnöjet är inte nytt. Redan förra året var de lokala löneförhandlingarna hårda. Då fick gruvarbetarna lokala ökningar på strax under 5 procent, vilket var ungefär 2 procentenheter mer än vad de centrala avtalet gav.

– Jag tror inte våra problem är unika. Vi får fler arbetsuppgifter utan att få mer betalt för dem, säger Bengt Keisu.

Samma kampvilja
Både Bengt Keisu och Folke Niemi minns gruvstrejken 1969. De var då 14 och 15 år gamla. Deras fäder var i konflikt. Folke Niemi säger att kampviljan har känts likadan. Gruvarbetarna kräver att löne-påslagen ska vara 4.000 kronor mer i månaden till var och en.

– Vi måste börja någonstans. Kravet är antaget av ett medlemsmöte och är en utgångspunkt för förhandlingar, säger Folke Niemi.

Båda två pekar på att lönerna inte alls är så höga för gruvarbetarna. Visserligen är genomsnittslönen 23.000 kronor i månaden, men för dem som är nya och inte har tillägg rör det sig om 19 000 kronor i månaden. En bergarbetare med fullt ålderstillägg ligger strax under 24.000 kronor. De jämför med entreprenörer som kommer utifrån och gör samma jobb. De har en lön som är 3.000–4.000 kronor högre.

– Grundlönen retar upp folk. Det är bättre betalt att skotta snö än att köra lastare under jord, säger Folke Niemi.
De säger att de lokala avtalen för gruvarbetarna kommer att
ha stor betydelse för dem som förhandlar lokalt senare.

Alla väntar
– Arbetsgivarna är upprörda över att vi fungerar som plog. Alla väntar på oss nu. På SSAB har ännu inte de lokala förhandlingarna börjat, säger Bengt Keisu som inte närmare vill kommentera att LKAB skrivit upp namnen på alla som strejkar för att stämma dem inför arbetsdomstolen.

– Hur ska det gå till? 1.800 till arbetsdomstolen?

Sent på onsdagen kom beskedet om att LKAB är berett att återuppta de lokala förhandlingarna. Gruvtolvans vice ordförande Folke Niemi var lättad över beskedet. Det ska bli skönt att återgå till det vanliga arbetet. Förhandlingarna återupptogs redan på torsdagen.

– Nog är kraven desamma, men nu är det förhandlingar igen så vi får se. Det finns i alla fall en liten möjlighet, säger Folke Niemi.