Europa står inför stora sociala utmaningar i en global tid. Men finns det en europeisk social modell? Nej, bara många olika, framkom på ett seminarium på Europadagen.

I Kulturhuset i Stockholm ordnade Institutet för framtidsstudier tillsammans med tyska socialdemokratins stora tankesmedja Friedrich Ebertstiftelsen ett seminarium om framtiden för den europeiska sociala modellen.

Den tydligaste modellen är den som gäller i EU:s fördrag om friheten för kapital och människor att röra sig över gränserna kompletterad med artikel 1408 som ger rätt till social trygghet för dem som flyttar över gränserna.

Han målade upp bilden av en inre marknad, starka marknadskrafter, som brottas med den europeiska sociala modellen.
Som komplement till inre marknaden finns det öppna koordineringsmetoder som innebär att länderna jämför sig med varandra och tävlar om att ha högst sysselsättning eller lägst arbetslöshet, en tiokamp i välfärd.

Flera modeller
Joakim Palme räknade upp flera olika modeller som Bismarck i Tyskland, Beveridge i Storbritannien, den nordiska, sydeuropeiska och östeuropeiska.

– Sociala grundrättigheter behöver skrivas in i författningen så att EU:s domstol tvingas ta hänsyn till dem. Domarna följer de lagar och regler som finns och de är främst skrivna utifrån att den inre marknaden och konkurrenskraft ska fungera, sa Gero Maass, enhetschef inom Friedrich Ebertstiftelsen.

– EU-kommissionen måste ägna sig åt de sociala utmaningarna för att få medborgarna med sig.

Trygghet en förutsättning
Det har också ordförande José Manuel Barroso betonat. Han har kallats nyliberal men har insett att medborgarna inte ställer upp på ekonomisk integration om inte den kombineras med social trygghet, enligt Gero Maass.

–  I Tyskland ser många med skepsis på EU:s nya medlemsländer i Östeuropa. De betraktas som konkurrenter. Jag önskar att de
istället behandlas som ekonomiska tigrar, sa Gero Maass.

Klyftor i Finland
Jaakko Kiander, vd för Löntagarnas forskningsinstitut i Helsingfors, nöjde sig med att ge ett perspektiv på den finländska välfärdsutvecklingen.

– De rika har blivit rikare i Finland. De utan arbete har fått det svårare, sa Jaako Kiander.

Sedan Finland fick en ny borgerlig regering har arbetsgivarna redan talat om att de inte är intresserade av den centrala inkomstpolitiken. De vill sköta förhandlingarna på lokal nivå, enligt Jaakko Kiander.

–  Den finska regeringen följer noga den svenska, sa han.