I bouppteckningen efter Tage Erlander redovisades tillgångar om en kvarts miljon. För en person som varit statsminister i tjugo år var det en blygsam summa. Men Erlander ville inte slå mynt av sina år som allmänhetens tjänare.

Göran Persson känner, liksom många andra av dagens avsuttna politiker, inga sådana hämningar. Han tänker dryga ut sin statsrådspension med biinkomster från konsultföretaget JKL, en lobbyist som ägnar sig åt att påverka politiska beslutsfattare.

Göran Persson uppger att han fått löfte av sin nye arbetsgivare att han inte behöver ta på sig uppdrag som strider mot hans övertygelser. Vad behändigt!

Till saken hör att en av Göran Perssons tidigare övertygelser var att politiker bör betrakta lobbyister med misstänksamhet. Konsekvensen av detta är att ju mer övertygat Göran Persson argumenterar för sina framtida beställares sak, med desto större misstänksamhet bör de som utsätts för närmandena betrakta honom.

Att politiker tar styrelseuppdrag i företag eller organisationer efter sin avgång är självklart bra och önskvärt. De spelar då med öppna kort. Alla vet att de i sin nya roll företräder ett partsintresse och deras agerande bedöms efter detta.

Ett lobbyföretag verkar i det fördolda, ofta utan att avslöja uppdragsgivarens namn. Verksamheten är manipulativ. Genom att dra i rätt trådar och utnyttja upparbetade kontakter ska beställarens intressen gynnas utan att det märks.

Mellan demokratins krav på öppenhet och lobbyistens manövrar i det tysta finns solklar konflikt. Göran Persson säger att han inte tänker handla mot sina övertygelser, men det är en inskränkning som förutsätter att sådana finns.