Det nya svenska jobbavdraget och försämringarna i arbetslöshetsförsäkringen har påfallande likheter med redan genomförda förändringar i Finland. Där ökar skillnaden mellan rika och fattiga, och där är arbetslösheten högre än i övriga Norden.
 
Finlands avdrag för hushållsnära tjänster, som skapat tusen nya jobb i städbranschen, är det mest kända exemplet på finska influenser i svensk politik.

LO-Tidningen har specialstuderat konsekvenserna av fler inslag i den finska jobbpolitiken – och öppnar för en rimligt välgrundad prognos om hur svensk sysselsättning och inkomstfördelning kommer att påverkas.

Under den djupa ekonomiska krisen i 1990-talets början blev Finlands politiska elit i stort sett överens om att alltför generösa bidragssystem var en viktig orsak till den omfattande arbetslösheten.

Flitfällor
Dessa ”insikter” kulminerade i debatten om så kallade flitfällor, som kom i gång i inför riksdagsvalet 1996. Det ska alltid löna sig att arbeta, var också en av regeringen Lipponens slogans, när den efter valet började sänka ersättningsnivåer och strama åt regler i olika bidragssystem, samtidig som skatter på förvärvsinkomster sänktes.

Politikens uttalade mål var att skapa fler jobb genom att utforma skatter och bidragsnivåer så att det alltid är mer lönsamt att börja arbeta än att leva på bidrag. Dessa justeringar i ekonomiska incitament skulle pressa ner arbetslösheten, hävdade politikens arkitekter i finansministeriet.

Men hur blev det i praktiken. Gav eliminering av flitfällorna flera jobb?

Ingen effekt
– Reformernas effekt på sysselsättning har varit obefintlig, svarar Markus Jäntti, professor i nationalekonomi vid Åbo Akademi.

Han har tillsammans med några andra forskare skrivit en rapport om detta till statsrådskansliet. I deras forskning har inga påvisbara effekter på sysselsättning kunnat konstateras.  Markus Jäntti medger dock att förändringarna kan ha ökat benägenheten hos arbetslösa att ta korttidsjobb.

– Även om det  har inträffat så är effekterna marginella, konstaterar han.

Växande klyftor
Klyftan mellan rika och fattiga hushåll har sedan mitten av 1990-talet ökat hela tiden samtidigt som barnfattigdomen har ökat dramatiskt. Enligt professor Markus Jäntti beror de växande inkomstklyftorna till stor del på politiken som skulle ta bort flitfällorna.

– Vår forskning visar att förändringarna i lagstiftningen förklarar 70 procent av de ökade inkomstskillnaderna som drabbat grupper som inte har hängt med i den allmänna välståndsutvecklingen, säger han.

Under det senaste årtiondet har tron på skattesänkningarnas dynamiska effekter varit stark i Finland. Den nyss utbytta regeringskoalitionen, som bestod av centern, socialdemokraterna och svenska folkpartiet, har under de senaste åren sänkt skatter med över 30 miljarder kronor.

Har skattesänkningar gynnat tillväxten?

– Jag tycker att de har gett rätt hyfsade resultat, säger Jaakko Kiander, chefen för löntagarnas forskningsinstitut.

Offentlig sektor bättre
Enligt honom skulle dock sysselsättningen ha ökat ännu mer, om regeringen hade sänkt skatterna mindre och fler människor hade fått jobb i den offentliga sektorn i stället. Kiander anser därför att det nu är hög tid att satsa mer resurser på den offentliga sektorn.

– Annars kommer tillgängligheten och kvalitén att försämras. Då kommer de som har råd att köpa tjänster från den privata sektorn. Och detta kan rasera medelklassens stöd för välfärdspolitiken. Den som inte längre har nytta av systemet vill inte heller vara med och finansiera det.

Finlands ekonomi har vuxit betydligt snabbare än EU-genomsnittets sedan mitten av 1990-talet. Den offentliga ekonomin, liksom bytesbalansen, visar överskott och ekonomin fortsätter att växa så det knakar.

Den rekordhöga arbetslöshetsgraden, som för drygt ett årtionde sedan översteg 15 procent, har mer än halverats.

Mest deltidsjobb
Men sysselsättningsgraden är fortfarande ungefär fem procent lägre än år 1990. Av 100. 000 nya arbetstillfällen, som har skapats under de senaste fyra åren, är mer än hälften deltidstjänster.

Jämfört med övriga nordiska länder är den finska arbetslösheten högre, och sysselsättningsgraden betydligt lägre.

Enligt många framstående nationalekonomer beror detta framför allt på att den offentliga sektorns andel av sysselsättningen är lägre i Finland och att den aktiva arbetsmarknadspolitiken är mindre ambitiös än i övriga nordiska länder.

Markku Vuorio
Frilansjournalist
Skriv ett e-postbrev till redaktionen