Jag har den senaste månaden kunnat läsa spaltkilometer med synpunkter på dokumentären om Göran Persson. Jag kan inte och kommer inte att svara på allt detta, och det är med en viss fascination jag kan konstatera att omdömena varierat mellan alltifrån genialiskt till rent skit. Allt ligger i betraktarens öga. Själv har jag försökt ägna mig åt hederlig journalistik.

Debattören Dan Josefsson försöker dock ta heder och ära av mig i LO-Tidningen  (nr 14) genom att tillskriva mig åsikter och avsikter jag inte har.

Tyvärr har det varit ganska vanligt i debatten om Persson-projektet, men Josefsson går ett steg längre genom att helt förvanska vad jag i grunden tycker om journalistik och vad jag skrivit i min lärobok Nyhetsjournalistik – tio gyllene regler (Utbildningsradions förlag 1997).

Därför måste jag inför LO-Tidningens läsare få göra några korta tillrättalägganden.

Dan Josefsson tillvitar mig idén att nyhetsjournalistik ska bedrivas utan mål och mening. Tvärtom skriver jag att nyhetsreporterns främsta uppgift är att med engagemang rapportera om det som är viktigt. Men reportern ska inte göra det med egna dolda avsikter eller egen politisk dagordning.

Nyhetsförmedlaren ska stå neutral i förhållande till vem eller vad som gynnas eller drabbas

Vi ska rapportera det vi efter bästa förmåga finner sant och relevant för vår publik, utan avsikt att påverka läsarna i en viss politisk riktning. Den politiska avsikten att påverka får hänvisas till politiker och ledarskribenter. Det är det jag kallat konsekvensneutralitet, nämligen att nyhetsförmedlaren ska stå neutral i förhållande till vem eller vad som gynnas eller drabbas av en nyhet som är sann och relevant.

När jag rapporterar om Göran Persson ska jag göra det utan avsikt att hylla eller hudflänga honom, utan bara efter bästa förmåga opartiskt och sakligt skildra vad han gjort och sagt. Dan Josefsson är besviken över att jag inte hudflänger den förre partiordföranden utifrån en vänsterståndpunkt. Det kan den göra som själv, likt Josefsson, har en egen politisk avsikt och dagordning, men det tycker jag inte är nyhetsrapportörens uppgift.

För att få ihop sin långtgående kritik mot mig måste Josefsson hitta på vad jag tycker om nyhetsjournalistik. I min lärobok för jag ett resonemang om hur nyhetsförmedlingen fungerar.

Den som inte rapporterar om det som publiken uppfattar vara nyheter kommer inte att uppfattas som en nyhetsförmedlare. Jag gör det med en metafor om fiske efter matfisk i nyhetsflodens huvudfåra.

Svårt avvika från konventionerna
Det är en icke värderande beskrivning, med vetenskapliga referenser, inte en beskrivning av hur det borde vara. Men genom att bara citera valda delar ur min bok försöker Josefsson få det till att jag inte tycker att nyhetsreportern ska leta efter det oväntade och överraskande.

Det tycker jag visst, jag beskriver till och med hur man kan göra, och beklagar mig över trögheten i nyhetsfloden som gör det så svår att avvika från konvention och normer.

Det är sorgligt att någon med läsförmåga med vett och vilja försöker tillvita mig motsatsen av mina egna åsikter. Samtidigt blir Josefssons artikel en illustration på det hopplösa med en tesdrivande journalistik som låter den förtryckta kartan visa vägen även när verkligheten visar något helt annat.

Erik Fichtelius