Möjligheten att ta fem minuters paus i jobbet utan att be om lov är för de flesta en självklar rättighet – så självklar att många nog tror att nästan alla omfattas av den.

Men så är inte fallet. En nyligen utkommen rapport i den ovärderliga serien ”Röster om facket och jobbet” visas att var femte LO-medlem fortfarande saknar denna rättighet.

Så är det på område efter område.

I rapporten redovisas friheter och förmåner i jobbet: möjligheten att ta en timme ledigt för eget ärende, rätt till flextid, möjlighet att ta emot besök på jobbet, tillgång till personalutbildning och rätt att ringa privata samtal.

Tillsammans ger mätresultaten ett mått på frihetsgraden i arbetet.

Saco-grupper har störst frihet på jobbet
Bilden är entydig. Störst frihet i arbetet har anställda inom Saco-yrken. Mest hårt styrt arbete har anställda inom LO-yrken, och bland dessa är frihetsgraden lägst bland kvinnor inom Kommunals, Handels och Hotell- och restaurangs avtalsområden.

Sambandet mellan lön och frihet i arbetet är påtaglig. Ju högre lön, desto större möjligheter att planera arbetet som man själv vill.

Ur rättvisesynpunkt borde lönesättningen vara den motsatta: för hårt styrda arbeten borde utgå lönekompensation.

Mest nedslående är att undersökningen visar hur lite arbetslivet har förändrats. I undersökningen redovisas jämförbara data från 1988 – och i stort sett har ingen utjämning skett mellan olika yrkesgrupper.

Omodern arbetsorganisation
Till en del kan detta förklaras med att många LO-yrken är tidsstyrda; en busschaufför kan inte förändra sitt arbetsschema från en dag till en annan.

Men huvudförklaringen beror inte på skillnader i arbetsuppgifternas art utan på att så många arbetsgivare håller fast vid en omodern arbetsorganisation.

Även arbeten som påverkas direkt av kunden eller maskinen går att planera så att de ger den anställde en rimlig frihetsgrad i arbetet.