Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin meddelade häromveckan att regeringen inom kort ska tillsätta den utlovade utredningen om införandet av en obligatorisk a-kasseförsäkring.

En så stor och principiellt betydelsefull förändring av en av våra viktigaste socialförsäkringar borde förberedas av en parlamentarisk beredning. Det är åtminstone vad som varit regel tidigare.

Men Littorin bryr sig inte om att söka ens ett minimum av samförstånd om nya regler. Uppdraget ska anförtros en ”expert” – det vill säga en person som kan förväntas gå i Littorins ledband – och genomföras i expressfart. Redan nästa sommar ska obligatoriet vara genomfört. Det betyder att utredaren får knappt ett halvår på sig, sedan tid för remissinhämtande, propositionsskrivande och riksdagsbehandling avräknats. Det är bäddat för ännu ett littorinskt hafsverk.

Talet om obligatorium är vilseledande. I praktiken har ju regeringspolitiken gått ut på att utestänga folk från a-kassan.
Genom skärpta medlems-, arbets- och studerandevillkor har redan ett hundratusental personer berövats sin rätt till a-kassa. Genom begränsningen av ersättningsperiodernas längd kommer ytterligare ett stort antal personer att slängas ut från a-kassan.

Littorin vill höja statens intäkter – därför blir a-kassan obligatorisk
Skälet till att Littorin vill införa ett obligatorium är uppenbart inte att förbättra försäkringsskyddet för de arbetslösa. Orsaken är fiskal. Om ytterligare några hundratusen personer erlägger en a-kasseavgift får staten in ytterligare någon miljard i intäkter.

Kassaförstärkningen är inte behövlig. Arbetslöshetsförsäkringen är redan överfinansierad. Den arbetsmarknadsavgift om 4,65 procent som varje löntagare betalar räcker mer än väl till att täcka kostnaderna för försäkringen.

Regeringen använder i dag uppbörden från a-kassan som ett slags extraskatt. A-kassemedlemmarna tvingas betala ett överpris för en försäkring som ger ett allt sämre skydd. Om ett privat försäkringsbolag hanterat sina kunder på samma sätt hade det stämts inför domstol av finansinspektionen för oskäligt avgiftsuttag. Regeringen betraktar dock inte a-kassan främst som en försäkring som ska ge de försäkrade ett rimligt skydd vid arbetslöshet. Urholkningen av ersättningarna är för regeringen ett lönepolitiskt instrument.

Genom att sänka ersättningsnivåerna långt under avtalens minimilöner vill regeringen tvinga de arbetslösa att sänka sina löneanspråk.

Arbetslösa ska ta jobb med svältlöner
I ren desperation ska de arbetslösa tvingas ta jobb som betalas med löner som knappt går att leva på. Sverige har en regering som tror att landets framtid är att skapa fler låglönejobb.

Idén att det finns en motsättning mellan en generös a-kasseersättning och full sysselsättning är falsk. Under 1980-talet då vi hade nästan full sysselsättning var dagpenningen från a-kassan räknat i dagens penningvärde 950 kronor. Nu när vi har en permanent hög arbetslöshet är den 680 kronor efter alliansens senaste sänkning,

Risken för arbetslöshet kommer alltid att variera för olika yrkesgrupper. Högst risk löper de som jobbar i branscher med hög omvandlingstakt eller är utsatta för hård global konkurrens.

Alliansens politik går ut på att bestraffa de personer som går i spetsen för den strukturomvandling som vi alla drar ekonomisk nytta av. Littorin är en olycka för landet och för de arbetslösa.