NY BOK. När jag väntade på att mitt recensionsexemplar av Susanna Popovas nya bok Överklass  (Lind & Co) skulle dimpa ner i brevlådan, hörde jag någon säga i radio eller tv att boken skulle bli sågad bara för att det är hon som har skrivit den. Jag vågar påstå att den skulle bli sågad oavsett vem som var författaren.

Överklass består av sex sidor förord, tio intervjuer och ett elva sidor kort efterord som är språkligt överarbetat men inte lyckas rymma någon analys.

Författaren skriver att intervjuerna varat vardera en till två timmar. Den totala arbetsinsatsen är alltså ringa.

Intervjuerna är onekligen pittoreska. De får mig att tänka på den tid då jag extrajobbade på en auktionskammare, bland gammal överklass i malätna lammullströjor som diskret sålde av släktklenoderna och ny överklass på jakt efter dyra kulisser.

Klimax kom när auktionsfirman såldes och personalen blev hembjuden till den nya ägarens gods. På uppfarten stod tre Ferraribilar. I parken traskade svarta svanar och svarta trädgårdsarbetare. Vi bjöds på skaldjursplatå i Göringrummet som döpts så för att Göring tyckte så mycket om att vara där. Jag tittade på min arbetskamrat Kenneth – jeans, skinnväst, hockeyfrilla – och önskade att jag klätt mig som han i stället för att vara prydlig i nystruken skjorta.

För tyst om överklassen
Popova menar att det är alltför tyst om överklassen (särskilt den gamla sorten, vars parti hon tydligt tar), att människor tycks sakna själva begreppen för att tala om den.

Hon vill visa att personer från överklassen är ”precis lika individuellt speciella” som alla andra och hon tänker sig dessutom att boken ska vara en analys av klassamhället Sverige, att den ska vara användbar och det kanske mest ”för de invandrare som funderar över hur Sverige fungerar. Egentligen”.

Hennes bok är dock inte användbar för någon alls. Egentligen.

Det är synd, för Popova har rätt i att folk har vant sig av med att prata om klass.

Ett bra exempel är den kvinnliga journalist som, när hon nyligen intervjuade Popova och Åsa Linderborg i SVT:s debattprogram Argument, sade om Linderborgs pappa metallarbetaren att han ”var mer inne på arbetsklassen så att säga”.

Att det pratas alldeles för lite om klass är särskilt allvarligt som klasskillnaderna åter ökar. Inkomstklyftorna växer och inte minst har många av de nya svenskarna blivit en ny underklass. Det behövs helt klart en djupgående diskussion om klass, både om sociala och ekonomiska klyftor och maktstrukturer.

Boken har inget att tillföra
Popovas bok har dock ingenting att tillföra en sådan diskussion, eftersom hon inte har förstått att klass är ett analysverktyg och inte ett självändamål.

Julia Janiec