Folkpartiet förlorade nära halva sin valmanskår i förra årets riksdagsval. På valnatten i september strålade ändå partiordförande Lars Leijonborg av belåtenhet. Han själv skulle få den regeringstaburett han alltid drömt om.

Ute i landet sparkades samtidigt folkpartistiska politiker ut från kommunstyrelser, fullmäktigen och nämnder. Det är lätt att föreställa sig deras besvikelse.

Att Lars Leijonborg nu sent omsider avgår är inte överraskande. Det märkvärdiga var att han inte redan på valdagen ställde sin plats till förfogande. Insåg han inte att de partiaktivas bitterhet över valnederlaget skulle hinna ifatt honom?

Efterträdaren får ingen lätt uppgift. Sedan Bengt Westerbergs rekordval 1985 har folkpartiet gått tillbaka i val efter val.

Enda undantaget är valet 2002 då folkpartiet till sin egen förvåning lyckades ta en del röster från moderaterna. Men det var en bedrift som möjliggjordes mer av moderat svaghet än av folkpartiets styrka.

Folkpartiet till förvillelse likt den politiska högern
Tidigare folkpartistiska partiledare – Bertil Ohlin, Per Ahlmark och Bengt Westerberg – var måna om att framställa sig som lika varma anhängare av välfärdsstaten som socialdemokraterna. De insåg att folkpartiet saknar existensberättigande om det inte upplevdes som trovärdigt på denna punkt.

Idag finns ingen ledande folkpartist som talar om vikten av att motverka inkomstklyftor och ojämlika levnadsvillkor. Partiet är till förvillelse likt den politiska höger som man förr var så noga med att hålla distans till.

Sorglig reträtt
Folkpartiets ideologiska reträtt är sorglig. En självständig borgerlig vänster behövs i Sverige.

Men dagens folkparti vill inte ta på sig det uppdraget. Hellre än att profilera sig som en vänsterkraft i politiken försöker partiet att överleva i skuggan av maktfullkomliga moderater, nykonservativa kristdemokrater och populistiska centerpartister.

Underordningen har ett pris. Leijonborg fick sin taburett men den kostade halva väljarkåren. Ännu en halvering i nästa val och folkpartiet försvinner ur riksdagen.