Anders Nordström, 50 år, väljs i dag, tisdag, till ny generalsekreterare för Nordens fackliga samorganisation på ett årsmöte i Finland.

Han går till NFS efter en tid av arbetslöshet efter socialdemokraternas valnederlag. I statsrådsberedningen var han EU-handläggare och tidigare journalist.

NFS har många medlemmar, cirka nio miljoner, men är anonymt. Hur ska du göra för att lyfta ut organisationen ur skuggan?

– NFS kommer att fortsätta vara ganska anonymt. Dess funktion är främst att samordna i kulisserna och informera om vad som händer i de nordiska länderna. Men jag kommer att undersöka om det finns en önskan bland medlemmarna att mer föra fram åsikter i NFS namn. Det är jag inte främmande för.

Vad gör NFS?

– Viktigast är att samordna de nordiska facken i relation till Europafacket och till EU-organ. Andra frågor är de traditionellt nordiska inom ramen för Nordiska ministerrådet, som emellertid minskat i betydelse.

Vilken fråga känner du minst osäkerhet inför?

– Östersjösamarbetet, förkortat Bastun, som handlar om att få till stånd ett partssystem i alla länder runt Östersjön, också i Ryssland. NFS har administrativt ansvar för det här fackliga nätverket.

Hur förberedd är du för ett fackligt arbete?

– Det är mina EU-meriter från riksdagen och statsrådsberedningen som gjort att jag kommit på tal.

Har du tidigare varit förtroendevald?

– Bara på klubbnivå. Under åtta år som ekonomijournalist på LO-Tidningen var jag klubbordförande. Det var jag också för Handels hos socialdemokraterna i riksdagen.

Om du måste nämna en fråga som är viktigast för NFS, vilken väljer du då?

– Den viktigaste är arbeta med den europeiska sociala modellen. Europa står inför ett vägval. De som försvarar den traditionella modellen vänder sig i hög grad till Norden som en förebild för att modernisera och förnya i andra länder. Jag tänker främst på de nya medlemsländerna.

Hur ska du hantera olika åsikter mellan facken i Norden? NFS består av arbetare, tjänstemän och akademiker.

– Konsensusmodellen gäller. Man röstar inte utan lämnar frågor som det inte går att enas om.