Kommunal får höja rösten

Kökschefen Erika Augustsson, 45 år (till vänster) har ansvar för 700 luncher och tjänar 21.250 kronor. Kokerskan Lisa Johansson, 50 år, tjänar 18 500. Till skillnad från sina kolleger i skolmåltidsrestaurangen på Hjälmstaskolan i Vallentuna jobbar de båda heltid. Men jobbet med att laga mat i stora grytor, och disken efteråt, är tungt och många orkar bara deltid. Foto: Bertil Ericson.

AVTAL 2007. Det är en solig måndag trots att almanackan säger vår. Utanför skolmatsalen på Hjälmstaskolan i Vallentuna går elever i t-shirt och en liten traktor levererar utemöblerna. Vaktmästaren har försökt hålla emot ett tag, för kökspersonalens skull.

Inne i stan ett par mil söder ut har finansminister Anders Borg just talat om goda tider när han tagit sin promenad med planerna för landets ekonomiska framtid.

Från Storgatan på Östermalm konstaterar Svenskt Näringsliv att det nu finns god möjlighet för Sverige att ”klättra i välståndsligan”.
Från Norra Bantorget frustar Wanja Lundby-Wedin att det är ab-surt att regeringen mitt i pågående avtalsrörelse ifrågasätter utfallet av den. LO-ordföranden gillar inte att regeringen ser ”lågavlönade kvinnors möjligheter att komma ikapp sina manliga kolleger som samhällsekonomiskt skadligt”.

Lyckad fisk
Runt om i landet väntar tre fjärdedelar av de tre miljoner anställda som berörs av årets avtalsrörelse fortfarande på nya avtal. I Hjälmstaskolans matsal tar kokerskan Lisa Johansson en tugga och konstaterar att fisken blev lyckad. Hon är en av dem som ännu inte vet hur mycket hennes lön kommer att höjas i år.

– Det är väldigt, väldigt tyst om Kommunals förhandlingar, säger hon.

När ska Kommunal slå näven i bordet, som Byggnads och Elektrikerna, undrar hon. Är det en slump att manliga förbund hörs mer? Har de ett viktigare yrke? Hon är både retorisk och saklig, lyfter fram ekonomiska argument för de två branscherna. Inom kommunen finns inte samma siffror att peka på. Men å andra sidan ska de anställdas arbete ge kommunerna ett gott rykte, locka folk att flytta dit.

För bra för att vara sant
Om hennes egen lön höjs som den brukar, med runt 500 kronor om året, gör det varken till eller från. Handels genomsnitt på 812 kronor i tre år vore både nästan för bra för att vara sant – och samtidigt för lite.

– Man kan inte leva på den här lönen, säger Lisa.

Som vid tidigare tillfällen när LO-Tidningen besökt kvinnorna i köket håller hon fast vid att 1.000 kronor mer vore rimligt. Det kan inte fortsätta som nu, att alla måste ha ”en gubbe som försörjer en”. Själv har hon tre tonåringar. Hon önskar att hon varit lite tydligare: Gå inga flumlinjer. Dottern som gick ut den estetiska musikallinjen i fjol har hankat sig fram veckovis på vikariat i barnomsorgen. Sonen som tar studenten i vår har gått kockutbildning och har redan jobb över sommaren och in på hösten.

Den yngsta dottern som ska börja gymnasiet i höst har hon övertalat att välja vårdprogrammet. Där är lönerna inte heller så bra, men bättre, och dessutom finns utvecklingsmöjligheter. När de sista eleverna försvunnit slår sig kökschefen Erika Augustsson ner.

– Åtta kartonger fisk har gått åt, säger hon.

Beröm från båda sidor
Trots att eleverna säger att de inte gillar fisk. Det tolkar hon som ett gott betyg. Hon skulle önska att massmedier inte vore så snabba att kritisera skolmaten. Det påverkar yrkesrollen. Hon skulle också önska att arbetsgivarna visade sin uppskattning. Ska statusen upp måste lönerna höjas, så är det bara.

Lisa Johansson säger bestämt nej till att stanna i köket resten av livet. Vem vill ha en gammal mattant, säger hon först men nyanserar bilden. ”Guldet”, extrauppdragen till kommunpersonalen, gör dels att vardagen blir roligare, dels att hon känner sig uppskattad. Hon har faktiskt ett marknadsvärde. Bara under lunchen kommer flera förbi och frågar om smörgåstårtor. Lisa och Erika har pratat flera gånger om att starta något eget.

– Men det gäller att våga kasta loss. Om det går åt helvete, hur blir det då? undrar Lisa.

På vägen ut dröjer sig Lisa Johansson kvar vid kollegerna som plockar, lyfter, bär. Hon vill visa: Det här är ett tufft jobb.

– Jag skulle vilja se den man som gjorde det här för 16.000 kronor i månaden, säger hon.

Läs också: nästa del i reportagen från Vallentuna "Besvikelse efter Kommunals bud"
Läs också: reportaget från Vallentuna "Kvinnorna som alla pratar om"