Europa påverkar oss i både smått och stort. Mycket skall anpassas och utformas i överensstämmelse med vad som krävs från Bryssel och Strasburg. Svensk lagstiftning har i många avseenden förändrats och anpassats till de Europakrav som fastslagits de senaste åren. En fråga som i många sammanhang diskuterats av både arbetsgivare och fackliga organisationer är det nya arbetstidsdirektivet som bakats in i svensk lagstiftning och som också börjat gälla från början av 2007.

I grunden är de förändringar som genomförts i arbetstidslagen av godo för enskilda människor. De har till syfte att skydda arbetare från att arbeta i en skadlig omfattning och för att undvika att anställda av trötthet utsätter sig för onödiga risker. Man kan därför säga att det finns en rättighetsliknande skyddskaraktär på de förändringar som genomförts i lagstiftningen.

En paragraf som har kommit att vålla mycket diskussion är den som rör dygnsvila. Regeln säger att man som arbetstagare har rätt att vara ledig minst 11 timmar sammanhängande under varje period om 24 timmar. Anledningen till att denna regel vållar debatt i arbetsgivarkretsar är att den ibland kan vara svår att uppfylla fullt ut schematekniskt i enskilda fall.

En helig vila
Ur fackligt perspektiv har det vållat mycket bryderier kring ersättningsfrågorna som blir aktuella om regeln bryts. Enligt lagtexten skall nämligen en arbetstagare som bryter dygnsvilan ha rätt till en ny period av ledighet på 11 timmar direkt i anslutning till det arbetade beredskapspasset. Sker inte detta har lagens krav om 11 timmars sammanhängande dygnsvila brutits.

Men vad händer då i den anställdas lönekuvert om de 11 timmarna kolliderar med den nästkommande arbetsdagen? Frågan är inte alldeles enkel att besvara. Förnuftet säger att den anställde inte skall behöva bli lidande på grund av sina juridiska rättigheter. Problemet är att många arbetsgivare i dag tillämpar löneavdrag. Man kan lätt föreställa sig orimligheterna i att hantera frågan på det sättet.

En timma fram på småtimmarna
Ett exempel: En anställd på ett servicekontor har beredskap på natten innan en arbetsdag. Klockan fyra på morgonen rings han in för att utföra nödvändigt snöröjningsarbete. Han arbetar en timma till klockan fem på morgonen. Efter detta har han rätt till 11 nya timmars sammanhängande ledighet. Så långt är det inga problem men tänk, ve och fasa, om han faktiskt på morgonen klockan åtta skall påbörja en ny vanlig arbetsdag.

Då säger arbetsgivaren att den anställde får lön för den arbetade extra timmen men sedan under den kommande arbetsdagen får han ta ut kompledighet alternativt gör arbetsgivaren löneavdrag för den arbetsdagen då den anställde har en lagstadgad rätt att vara ledig.

Följderna blir att den anställde genom att tvingas ta ut kompensationsledighet bjuder arbetsgivaren på arbetad tid eller tvingas finna sig i att få en kraftigt reducerad lön. Båda dessa följder är orimliga och helt oacceptabla. Det är ovärdigt av arbetsgivaren att hantera en anställd på detta sätt. I reda pengar kan det betyda ett inkomstbortfall på flera tusen kronor på en månad.

Oacceptabelt
Faktum är att många arbetsgivare gör precis på det sätt som jag ovan skisserat. Flera kommuner och landsting har utmärkt sig genom att försätta sina anställda i liknande situationer med löneavdrag som följd eller tvingat dem att ta ut sin inarbetade kompledighet.

Det kan inte accepteras att man straffas då man åtnjuter sina lagstadgade rättigheter. Frågan måste nog framöver hanteras antingen genom att arbetsgivare blir bättre på att organisera och planera sin verksamhet på ett sätt som gör att problemet inte uppstår, eller så måste det bli en fråga för kollektivavtalsreglering så att de anställda inte blir lidande på grund av lagens tillämpning. De anställda har ju så att säga inget val. Att arbetsvägra då man blir inringd på sin beredskapstjänstgöring är som de flesta förstår inget alternativ. Då kommer man sannolikt att göra sig skyldig till arbetsvägran vilket till sist leder till uppsägning.

Per Carlsson (s)