Förbud mot tiggeri och övervakningskameror tvärs genom centrum. Det är två förslag som för tillfället diskuteras i Malmö, där jag bor. Samtidigt presenterar den borgerliga regeringen ännu ett led i sin aggressiva politik; denna gång heter det ”jobbgaranti” och garanterar att många arbetslösa under 25 kommer att tvingas sitta på arbetsförmedlingen 30 timmar i veckan för att överhuvudtaget ha rätt till ersättning från a-kassan.

Det finns ett tydligt samband mellan de här tre sakerna. De genomsyras allihop av en logik som går ut på att peka ut vissa kategorier av medborgare som ansvariga för eventuella samhällsproblem.

Helst ska det vara de som drabbas mest av problemen. På så sätt förvandlas de politiska frågor som egentligen står på spel till icke-frågor.

Tiggerna försämrar de välbeställdas livskvalitet
För att börja med förbudet mot tiggeri, så har förslaget formulerats av den moderate kommunfullmäktigeledamoten Carl-Axel Roslund, och har stöd av hans partikamrater i Malmö. Roslund förklarar för Aftonbladet att tiggare försämrar hans – och andras, antar han – livskvalitet. Med andra ord är fattigdom inget problem i sig; problemet är när den syns. Och de som bör straffas är de fattiga själva.

Övervakningskamerorna är däremot inget borgerligt förslag utan ett socialdemokratiskt, och ligger i linje med den trend mot ökad övervakning som har varit tydlig inte bara i Sverige utan även i andra västländer ett tag, bland annat uppmuntrad av ”kriget mot terrorismen”.

Även här signalerar man att ren repression är den enda lämpliga åtgärden för att motverka samhällsproblem.

Uppmärksamheten riktas bort från orsaker till våldsbrott, för att istället kretsa runt hur de skötsamma ska kunna skyddas mot brotten. Det gör i sin tur att våldsbrott upplevs som ett större problem än vad det kanske egentligen är. Vilket skapar rädsla, och därmed potentiellt stöd för övervakningspolitiken.

De arbetslösa är ansvariga för sin egen arbetslöshet
När det sedan kommer till den så kallade ”jobbgarantin”, så förflyttar den ytterligare ansvar för arbetslösheten till de arbetslösa själva. Samtidigt som de hårdare tagen mot arbetslösa stärker bilden av att man måste vara tacksam för ett jobb, riskerar de också att göra arbetslöshet som strukturellt problem till ännu mindre av en politisk fråga än det har varit på senare år.

I den mån arbetslöshet har några strukturella orsaker, är det en alltför generös inställning till arbetslösa, om man ska tro högeralliansen.

Frågor om hur samhället egentligen bör se ut blir avlägsna när allt framstår som avgjort utom hur ”hoten” från dem som är ”utanför” ska hanteras. Men förhoppningsvis leder den alltmer ogenerat auktoritära politiken till alltfler radikala protester. Det skulle i så fall vara det enda positiva med den utveckling som verkar pågå inom den etablerade politiken just nu.

Hanna Pettersson
Juridikstuderande
Skriv till debattredaktören