Att Amerikaner ofta står långt till höger om oss i Europa är en allmänt vedertagen sanning. Det amerikanska facket är svagt, det demokratiska partiet är minst lika mycket höger som moderaterna och jänkarna har blivit allt mer konservativa sedan Ronald Reagan vann presidentvalet 1980.

Men är det så enkelt? Reagan fick visserligen en förkrossande mängd elektorer men 50,7 procent av rösterna kan egentligen knappast beskrivas som en jordskredsseger. Då hade ändå ekonomin gått in i väggen och Carter förödmjukats i 444 dagar av ambassaddramat i Teheran.

Att många amerikaner själva beskriver sig som konservativa kan först verka mer övertygande. Det senaste numret av Critical Review ger dock goda argument för att det kanske inte är så enkelt. Det är en 350 sidor tjock tegelsten där man återpublicerat Philip E. Converse klassiska uppsats “The Natur of Belief Systems”, tillsammans med en rad nya uppsatser på samma tema.

Förkrossande okunskap
Det var med Converse studie från 1964 som de värsta farhågorna om folks allmänbildning först bekräftades statistiskt. Converse visade till exempel att sjuttio procent av amerikanerna inte vet vilket parti som kontrollerar kongressen. Den amerikanska allmänhetens okunskap om den politik som förs är förkrossande.

Om allmänheten har begränsade kunskaper om politikens faktiska innehåll har den ingen susning om ideologiska frågor. Enligt Converse är det bara 2,5 procent av USA:s befolkning som hade verklig insikt om vad liberalism eller konservatism egentligen är. Russel Hardin ger en intressant inblick i okunnighetens effekter i sitt bidrag: ”Ignorant Democracy”. Många amerikaner anser att den federala regeringen ger alldeles för mycket bistånd till fattiga länder. Amerikaner tror i genomsnitt att arton procent av den federala budgeten går till bistånd, och uppger att åtta procent vore en rimligare siffra. Men verkliga biståndet är runt en procent. De som röstar på en kandidat som är emot bistånd och kritisk till internationellt sammarbete röstar alltså emot sina egna åsikter.

Högervriden kår
Val avgörs mer av allmänhetens subjektiva intryck av hur ekonomin går än av ideologi och fakta. Däremot projicerar eliten sin politiska övertygelse på den okunniga massan, om man ska tro Converse och flera av dem som medverkar i Critical Review. Efter republikanernas framgångar vid kongressvalet 1994 talade man om en högervridning av väljarkåren, trots att 71 procent av väljarna aldrig hört talas om republikanernas valmanifest: Contract with America. Och av den minoritet som kände till det röstade hälften på demokraterna. Att allmänheten ändå började beskriva sig själv som konservativ beror mest på att elitgrupperna beskriver folk som konservativa efter en konservativ valseger. Allmänheten gillar att tillhöra majoriteten.

Lika dyster läsning är Converse genomgång av elitens kunskap. Man är visserligen betydligt mer informerad men det betyder inte att man är bättre informerad. Den ideologiskt kunniga elitens kunskapsintag är oerhört subjektivt. Man har svårt att se det som inte passar med den egna ideologiska världsbilden. I demokratier leder den enögda eliten de blinda massorna.

Pierre GillySkriv ett e-postbrev till kulturredaktionen