Nästa år kommer statsminister Fredrik Reinfeldt att få sin skatt sänkt med drygt 30.000 kronor. Så mycket kommer han att tjäna på att regeringen ändrar reglerna för fastighetsbeskattningen.

Ändå är han inte på något sätt extremt gynnad. Det finns höginkomsttagare som kommer att kamma hem över ett hundra tusen kronor efter att ha fått sin fastighetsskatt minskad och sin förmögenhetsskatt slopad.

Vem är det som får betala guldregnet? Finansminister Anders Borg hävdar att det är de rika som själva får stå för kostnaderna. Men det är en sanning med modifikation, det vill säga vad vi vanligen kallar en osanning.

För ungefär hälften av alla hushåll är omläggningen av själva fastighetsskatten neutral. De får istället betala en kommunal skatt, som är ungefär lika stor som den gamla fastighetsskatten.

Alla utanför storstäderna får betala skattehöjningen
Men därtill kommer att de också får betala en retroaktiv höjning av reavinstskatten när de säljer sin villa eller bostadsrätt. Uttaget av denna extra reavinstskatt kommer att bli en pina för de borgerliga flera år framöver.

Det är en skattehöjning som alla som bor utanför storstäderna kommer att få betala. För ett pensionärspar som flyttar från villan till en lägenhet kan det handla om en reavinst på några hundra tusen. De tvingas då punga ut med 30.000 kronor för att vara med och finansiera statsministerns skattesänkning.

Omläggningen av fastighetsskatten handlar om en systematisk omfördelning av förmögenheter. Förlorare är den hälft av befolkningen som bor utanför storstäderna. Före valet sa sig Reinfeldt vara medveten om denna effekt. Han dömde då ut den höjning av reavinstskatten som alliansregeringen nu genomför som ”konfiskatorisk”.

Men han har nu vikit ner sig för Maud Olofsson och Göran Hägglund som av obegripliga skäl forcerat fram skatteomläggningen. För Reinfeldt är reträtten troligen inte så svår att stå ut med. Det är ju främst hans väljare som vinner på omläggningen.

Sänkningen av fastighetsskatten ger dem mer pengar i handen än vad en tänkbar sänkning av statsskatten någonsin kan ge.
Mer svårsmält är förmodligen skatteeomläggningen för finansminister Anders Borg. Han vill ju gärna berömma sig av att regeringen stöder sig på den ekonomiska sakkunskapen. Nu avslöjas hans anspråk som munväder.

Ekonomiskt oförnuft
En enig ekonomkår har dömt ut skatteomläggningen som ekonomiskt oförnuftig och skadlig: den gynnar boende på bekostnad av företagande och arbete, den leder till höjda priser på villor och bostadsrätter i storstäderna som försvårar för unga familjer att skaffa sig en egen bostad och den ökar riskerna för en ny fastighetsbubbla.

Anders Borg har hittills inte haft en alltför besvärlig uppgift. Han har kunnat surfa på de goda tiderna för industri och näringsliv. Regeringen kom till ett dukat bord som den ännu inte hunnit länsa.

Ingen trovärdig strategi
Ännu har dock inte regeringen lyckats presentera en trovärdig strategi för fler jobb. Den tycks tro att jobben uppstår bara villkoren för de arbetslösa blir riktigt usla. Den dag konjunkturen vänder nedåt kan följderna bli katastrofala.

Hanteringen av fastighetsskatten belyser idetorkan. Istället för att bygga för framtiden väljer regeringen att slösa bort ett antal miljarder på meningslösa skatteförmåner åt dem som redan har det bra.