Arbetsgivarna i Sveriges Skogsindustrier beklagar fackets ställningstagande efter måndagskvällens nej till medlarbudet. Lönenivån och avtalets längd är i nivå med övrig industri.

– Konflikthot skapar en osäker situation för våra företag och det innebär att investeringar, som är så viktiga för landet och särkilt i glesbygden, är i fara, säger en upprörd och besviken Marie S. Arwidson, vd för Sveriges Skogsindustrier.

Arbetsgivarna var beredda att acceptera budet, men är nu i ”väntläge”. Arbetsgivarnas vd antyder också att det hänt något med Pappers – ”samarbetet tidigare har ju varit så bra”, säger hon.

Den ekonomiska ramen är densamma, som i tidigare slutna industriavtal – 10,2 procent på tre år och avdrag för pensionskostnader på 0,2 procent per år, dessutom ett lokalt avdrag på 0,22 procent för dem som tjänar över brytpunkten. Lönepåslagen är 3,5 och 3,0 och 3,1 procent under de tre åren.

Arbetsgivarna tänkte säga ja trots att alla skrivningar om dygnsvilan, som fanns med i förra veckans hemställan, var borta. De uppskattades av Sveriges Skogsindustriers, men var för facket ett av skäl till att säga nej.

Tre skäl
Pappers ordförande, Jan-Henrik Sandberg, förklarar att facket säger nej för att jämställdhetspotten är för dålig, för att den generella delen av lönepåslagen är för låg och för att det inte finns någon utbyggnad av arbetstidskontot.

– Alla tre punkterna är lika starka skäl att säga nej, säger Jan-Henrik Sandberg.

Pappers beslut var inte klart förrän en kvart innan facket skulle ge de opartiska ordförandena, Gunnar Högberg och Göte Larsson besked. Då var beslutet förankrat och genomdiskuterat både i förhandlingsdelegationen och i samtliga avdelningar i Pappers.

I slutbudet är jämställdhetspotten beskriven som 160 kronor per månad och kvinna med lön under 20.000 kronor i månaden under de två första avtalsåren – ingen jämställdhetspott finns under det tredje året. Potten ska dessutom dras av från löneutrymmet.

Pappers vill att de generella lönepåslagen ska vara 80 procent av potten. I opos förslag är de 70, 60 och 60 procent under de tre åren. Pappers vill att avsättningen till arbetstidskontot ska öka från 3,5 procent till 4 procent under de tre åren. Facket är också berett att avstå löneutrymme för detta. I slutbudet saknades skrivningar om arbetstidskonto.

Av fackets inflytandefrågor fanns nästan ingenting kvar i slutbudet. Helt borta är både förbudet mot inhyrning när uppsagda har återanställningsrätt och möjligheter för facket att stoppa underentreprenörer.

Lokala lägstalöner
Kravet på kvardröjande stridsrätt tills lokala löner och arbetstider fastställts, som ett slags löneskydd och som ett sätt att garantera villkoren på nya medlemsföretag i arbetsgivarorganisationen, finns dock kvar – om än i en helt ny variant.

– Vi har släppt massor av krav. Inflytandefrågorna skulle komplicera diskussionen för mycket. Vi tycker nog att ett avtal ligger inom räckhåll trots de invändningar vi har – bara arbetsgivarna bjuder till, säger Jan-Henrik Sandberg.

I slutbudet finns ett förslag som skulle kunna reglera förhållandena för nya medlemmar hos Sveriges Skogsindustrier. Det går ut på att lokala parter ska försöka bestämma villkoren för lön och annat. Om de misslyckas får de centrala parterna försöka och klarar de inte att ordna ett avtal ska en lönenämnd fastställa villkoren efter vissa kriterier.

Pappers tycker att detta kan vara användbart. Men det är, enligt facket, alldeles för luddigt. En utgångspunkt för lönesättningen borde, enligt Pappers, vara snittlönen på 20.456 kronor i månaden.

Nästa steg
Jan-Henrik Sandberg berättar att Pappers inte har bestämt sitt nästa steg. Först ville facket höra arbetsgivarnas syn på budet. Förhoppningen är att motparten ska vara beredd att gå facket till mötes. Samtidigt ligger varsel nära till hands. På tisdagen diskuterar facket vad det ska göra härnäst.

– Naturligtvis är vi beredda att fortsätta prata med arbetsgivarna.  Utvecklingen hänger på deras inställning, säger Pappers ordförande.

Arbetsgivarnas Marie S. Arwidson pekar på att det faktiskt är facket som sagt nej och därför borde ta initiativet till att finna en lösning. Hon säger att Sveriges Skogsindustrier ska analysera läget och är angelägna om att finna en lösning.

Den opartiske ordförande, Gunnar Högberg, förklarar att opo nu avvaktar och hoppas facket kommer på bättre tankar.

– Det finns inget att lägga till eller ta ifrån i budet, säger han.

Han beskriver Pappers agerande som unikt.

– På sätt och vis har de mält sig ur industrigrupperingen, eftersom de fått ett bud på samma nivå som andra skrivit på.

Opo kvar
Opo leder fortfarande förhandlingsarbetet. Det betyder att parterna bara kan prata med varandra direkt om opo medger det, enligt Gunnar Högberg.

Industriavtalet föreskriver att de opartiska ordförandena ska leda förhandlingarna under avtalstidens sista månad. Opo ska lägga två bud.
 
Ifall någon part varslar om konflikt har opo rätt att skjuta upp konflikten i 14 dagar. Om konflikten bryter ut kan opo eller någon av parterna begära att Industrikommittén samlas.

Industrikommittén kan för en tid avbryta konflikten om det gagnar förhandlingsläget. I kommittén finns lika många företrädare för fack som för arbetsgivare.