Titta, det är toblerone till kaffet, säger Jenny Wennberg, ledarskribent på socialdemokratiska Arbetarbladet i Gävle.
– Är det här Sahlins välkomstpresent: ”Välkommen Mona, här får du en toblerone inslagen i rött papper”, skämtar jag.

Vi har precis ätit upp vår pyttipanna på socialdemokraternas kongressfest, och dricker nu kaffe tillsammans med 398 andra sossar som tagit sig till Münchenbryggeriet i Stockholm. På kongressen och den efterföljande festen är det bra stämning. Förväntan ligger i luften när socialdemokratin tar ett steg in i framtiden. Ombuden, och andra socialdemokrater, är nöjda. Mona Sahlin väljs till ny partiledare, men det är långt kvar tills socialdemokraterna återigen blir ett parti för alla. Och vi måste komma ihåg att det är en stark arbetarrörelse vi ska skapa — och inte ett val vi ska vinna.

Och hur ska vi göra det?
Jo, för det första så måste vi visa att vi i grund och botten är ett arbetarparti och att vi fortfarande värnar om vanligt folk. Vi måste kräva bättre anställningsvillkor, bättre arbetsvillkor, särskilt inom handeln, hotell- och restaurang och vården. Att heltid är en rättighet. Det är inte mänskligt att folk inom vården måste gå ner i tid för att de får ont i ryggen eller för att de är för få på en arbetsplats.

Jobbfrågan ska vara det allra viktigaste. Alla ska ha ett jobb och på jobbet ska alla göra rätt för sin lön. För vanligt folk handlar solidaritet om att ge och ta. För att få tillgång till ett bra trygghetssystem ska du också göra dig förtjänt av det. Men det innebär också att du måste ha möjlighet att få ett jobb. Samtidigt måste vi uppvärdera arbetaryrkena och de yrkesförberedande gymnasieprogrammen genom att lyfta fram elevernas yrkeskompetens.

Och så måste vi ställa lite högre krav på lärarna: varför kan lärarna inte låta eleverna på industriprogrammet hålla ett föredrag om
en vagn de svetsat? Eller att på samhällskunskapen låta eleverna ta reda på vad olika politiska partier säger om deras blivande yrke?

Låt folket bli normen
I sitt tal på kongressen tar Mona Sahlin bara upp delar av det, och hon nämner inte ens begreppen arbetare eller vanligt folk. Och genom det visar hon inte att vi i grunden är ett arbetarparti. Och det är faktiskt dags att resten av samhället för ovanlighetens skull får anpassa sig efter vanligt folk. Men om vi stannar där är vi illa ute.

För socialdemokraterna är faktiskt ett parti för alla. För skulle vi utesluta några så är vi inte ett dugg bättre än borgarna. Och varför är vår politik en politik för alla? Jo, för att bra arbetsvillkor skapar trygghet, för att vi ska kunna säga vad vi vill till chefen utan att få kicken. Och om vi blir sjuka så finns det möjlighet att ändå leva ett drägligt liv.

En annan viktig fråga är att kombinera rättvis fördelningspolitik och miljöpolitik. Alla måste ha råd att vara miljövänliga. Om folk får bättre löner, får de också möjlighet att kräva mer av producenterna.

Sofie Wiklund
Ledarskribent på Dala-Demokraten och kafébiträde
Skriv till debattredaktören