Svenskt Näringsliv kräver lydnad
Vad tänkte direktörerna i Svenskt Näringsliv, SN, på när de i helgen förbjöd Svensk handel att betala ut samma löneökning till de anställda i handeln som industrins anställda redan har fått? För den som tror att även stora intresseorganisationer kan agera rationellt framstår elefantinhoppet som något av ett mysterium.
Det officiella skälet – att löneökningarna skulle vara samhällsekonomiskt för höga – håller inte. Handels avtal håller sig gott och väl inom den ram som angetts av alla seriösa ekonomiska bedömare.
En förklaring till agerandet kan vara att SN vill sända en signal till motparten i de övriga avtalsförhandlingar som just påbörjats. Budskapet till Hotell- och restaurang och Fastighets är då att de inte ska räkna med att nå lika långt som de handelsanställda.
En alternativ förklaring är att det främst rör sig om en disciplinär bestraffning av Dag Klackenberg och Svensk Handels förhandlare. Dessa anklagas ju tämligen öppet för att på eget bevåg ha gått över det högsta tak man internt kommit överens om. I så fall handlar det inte om pengar utan om att till varje pris upprätthålla den inre disciplinen i SN.
Inom Svenskt Näringsliv gäller pli och lydnad
Till skillnad mot vad många tror råder inom SN en stenhård centralisering av beslutsfattandet. Stadgarna ger styrelsen rätt att brutalt ta itu med tredskande medlemsförbund. Inom SN gäller pli och lydnad, underordning och diktat. I jämförelse med toppstyret inom SN framstår avtalssamordningen inom LO som lätt anarkistisk.
Under senare år har SN utåt propagerat för mer decentraliserade förhandlingar. Underkännandet av Svenskt Handels avtal visar att detta bara är innehållslös retorik. Makthavarna inom SN har inte minsta tanke på att släppa ifrån sig kontrollen.
Vilka motiv som än väglett ledningen i SN har den avslöjat sig som massivt mansgrisig. All lönedebatt under senare år har handlat om vikten av att jämna ut de orättvisa löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Frågan har inte varit om en utjämning ska ske utan hur den ska genomföras.
I denna diskussion har inte SN bidragit med en enda konstruktiv idé. Styrelseordföranden Michael Treschow har ägnat sin kraft åt att tala sig varm för höjda direktörslöner och styrelsearvoden. Sällan har arbetsgivarna företrätts av en person som är så i otakt med tiden.
Svenskt Näringsliv har dragit ett löjets skimmer över medlingsinstitutet
Om arbetsgivarna forsätter att neka till kvinnolönesatsningar får vi räkna med hårda sammandrabbningar i den fortsatta avtalsrörelsen. Det är en strid där fackförbunden kan räkna med starkt stöd i den allmänna opinionen.
Underkännandet av avtalet på handelns område innebär enligt regelverket att medlarna är skyldiga att gå in. SN:s agerande har redan att dragit ett löjets skimmer över medlingsinstitutet och än värre underminerat dess trovärdighet.
Medlarna har i vår avtalsmodell en grannlaga uppgift. Förutsättningen för att de kunna utföra den med oväld är att de har båda sidors förtroende. Det kan de aldrig vinna om de uppfattas som redskap i en intern maktkamp på arbetsgivarsidan.
SN:s medvetna missbruk av medlinginstitutionen är därför högst allvarlig. Bara detta borde vara ett skäl för SN att blåsa av en konflikt som man inte kan vinna.