ANALYS. Det finns något tragikomiskt i den varslade konflikt som hänger som ett svart moln över påskhandeln.

Tragiken är att eniga fack och arbetsgivare hindras att sluta avtal på en rimlig nivå. Det komiska är att det är arbetsgivarna inom Svenskt Näringsliv som sätter stopp för arbetsfreden. Samma arbetsgivare som alltid värnar om densamma är på väg att driva fram en konflikt.

Bortom det nu presenterade konfliktvarslet, som gäller ett mindre avtal butiker och lager från skärtorsdagen och framåt, skymtar en annan större och farligare konflikt där avsevärt fler delar av arbetsmarknaden riskerar att dras in.

Det allt annat än avundsvärda uppdraget att undvika den hotande upptrappningen och striden har hamnat i Medlingsinstitutets knä, trots att parterna är överens. Att lotsa fram ett färdigt avtal så snabbt som möjligt är därför en grannlaga uppgift.

Medlar för högtryck
I dag, torsdag, stiger dock hoppet om en lösning på den hotande konfliktsituationen. Medlarna arbetar för högtryck och hoppas redan i kväll kunna ena parterna inom handeln. Vetskapen om att konflikten annars hotar att växa tvingar fram ett snabbt och resolut agerande från medlartrions sida.

Hittills har endast en mindre del av arbetsmarknaden förhandlat fram färdiga avtal – främst är det stora delar av industrin som är färdiga. Den absoluta merparten av branscherna har inte ens nått slutbudsläge.

Trots detta recenseras avtalsrörelsen som om den vore klappad och klar och det färdiga resultatet möjligt att avläsa nertill sista tiondelen av en procent när det gäller de faktiska löneökningarnas storlek de kommande åren.

Marknadens aktörer, regeringen och Svenskt Näringsliv uttalar sig närmast unisont om att lönekostnadsökningarna drar i väg mot 4,5 procent på arbetsmarknaden som helhet.  Det är intressanta gissningar och prognoser, men absolut ingenting mer.

Lever med industrin
För att få ihop sin matematik argumenterar främst arbetsgivarna som om alla andra branscher som väntar på att förhandla skulle ta Handels uppgörelse som riktmärke. Det är inte sannolikt, och något brett fackligt stöd för att göra det finns inte heller.

På LO-sidan är det endast branscher med lågt löneläge och stor kvinnoandel som skulle kunna luta sig mot på Handels uppgörelse. Manligt dominerade branscher får leva med industrins norm om 10,2 procent i kostnadsökningar, inkluderande avtalspensionen.

Hittills har IT-sektorn gjort upp utan att snegla åt detaljhandeln eller lager. Branschen har tagit fasta på industrins nivå. Detsamma gäller gruvarbetarna och Seko som också har gjort upp. Pappers och Livs har båda deklarerat att de accepterar löneökningsnivån i industrins uppgörelser.

Arbetsgivarnas påstående om en lönebildning på väg överstyr på grund av en extra hundralapp i månaden för handelsanställda, jämfört med industriarbetarna, är därför att betrakta som en intresseståndpunkt – inte en sanning.