ANALYS. Det blev tjänstemannafacken och Teknikarbetsgivarna som tog ledartröjan i årets avtalsrörelse. Uppgörelsen i kväll, torsdag, får starkt normerande effekt på alla andra avtalsområden även om avvikelser naturligtvis kommer att uppstå.

Men ribban är lagd. De avtalsområden som nu väntar ivrigt på att få komma igång alternativt slutföra sina förhandlingar får göra det i skuggan av teknikuppgörelsen. Den omfattar knappt 150.000 anställda tjänstemän och civilingenjörer  i en internationellt konkurrensutsatt sektor och går helt enkelt inte att runda.

Att gruvarbetarna svarar blankt nej har försatt IF Metall i ett besvärligt läge. Ambitionen har hela tiden varit att svara samtidigt på en rad avtalsområden och ge samma svar – just för att öka den normerande effekten. Att Sif och Sveriges Ingenjörer valt att svara ja utan att invänta IF Metall på teknikområdet är också överraskande. Förhandlingsrådet – samarbetet mellan IF Metall, Sif och Sveriges Ingenjörer – bygger på ett enigt och samtidigt uppträdande. Men den här gången blev trion en duo, åtminstone till en början.

Väcker irritation
Nu, torsdag kväll, är det osäkert hur det går med svaren från IF Metall. De opartiska ordförandena gav IF Metall förlängd svarstid och avgörandet kommer först i morgon, fredag, klockan 12.00. Också i andra delegationer finns irritation över budet. Det gäller inte minst avtalsperiodens längd. Arbetarna på stålverken är inte särskilt förtjusta i förslaget och stora ansträngningar görs just nu inom IF Metall för att försöka hitta en gemensam lösning. Men Gruvs deklarerade nej står fortsatt fast.

För övriga avtalsområden som väntar på att slutföra eller öka takten i de egna förhandlingarna får kvällens avtal stor betydelse, trots att IF Metall ännu inte sagt ja. Även om de yrkade kraven från de fackliga organisationerna har förhandlats ner från ursprungskravet på 825 kronor eller lägst 3,9 procent så gäller på samordningen på LO-sidan fortsatt just de formulerade kraven och inte det nu träffade teknikavtalet.

Inbördes stöd till varandra gäller därför för lönekrav som överträffar den nu signerade uppgörelsen och mest spännande blir att se hur de jämställdhetspotter som LO-förbunden kräver slår igenom i kommande förhandlingar. För att åstadkomma en utjämning mellan manligt dominerade avtalsområden och starkt kvinnodominerade områden krävs avtal inom handeln, hotell & restaurang, fastighetsbranschen och inom kommunerna, som är minst en procentenhet högre än de nu träffade avtalen.

Viktig komponent
Utan en sådan framgång befästs alternativt förstärks löneskillnaderna mellan manligt dominerade områden och kvinnligt dominerade. Hela LO-samordningen bygger på extra pengar till de kvinnligt dominerade områdena. Skillnaderna i löneökningar utöver avtalen är markanta när den manligt dominerade industrin jämförs med exempelvis detaljhandeln eller kommunerna. Visst förekommer löneökningar utöver avtalen även där – men inte i samma omfattning som inom industrin.

Allra starkast utvecklas lönerna utöver avtalen för tjänstemännen inom Sif och Sveriges Ingenjörer. Deras extra påslag har den senaste avtalsperioden inneburit snabbare löneökningar trots lägre avtalade löneökningar. Det finns i dag inget som talar för att den trenden är bruten.