I Tyskland sprider sig användningen av öppningsklausuler i kollektivavtalen. Allt fler jobbar mer utan extra betalning eller får sänkt lön, men inte överallt. I Herborn drar facket hårt i bromsen.

Han kom i Porsche och välskräddad kostym. Ur portföljen halade han fram en lång lista över företag där han drivit igenom lönesänkningar och längre arbetstid utan ersättning. Nu skulle advokaten som specialiserat sig på att utnyttja öppningsklausuler i tyska företag hjälpa firman Berkenhoff i Herborn, nio mil norr om Frankfurt. De nya ägarna ville ha bättre vinst och det var personalen som skulle betala.

Advokaten föreslog ett rejält stålbad. Sparka 180 av de drygt 600 anställda. Förläng arbetstiden från avtalets 35 timmar i veckan till 40 utan kompensation, och ta bort den trettonde månadslönen som finns inskriven i det tyska avtalet.

– Företaget ville ta hela vår avtalade säkerhet, så vi gick direkt till facket för att få hjälp, säger Günter Schmidt som då var ordförande i företagsrådet, den förtroendevalda församling som representerar de anställda på tyska företag.

Besked som oroade
Till företaget Cloos som tillverkar svetsutrustning i staden Haiger, två mil därifrån, kom ingen Porsche – men en ekonomisk kris. Banken krävde stora besparingar för att inte dra in krediterna. Kraven som mötte företagsrådet var de samma som vid Berkenhoff: längre arbetstid och lägre lön, men här skulle 120 jobb av drygt 500 bort.

– Det blev en väldig oro här. Alla var rädda att förlora jobben eftersom 20 procent av personalen skulle bort, säger Armin Bohn, som är ordförande i Cloos företagsråd.

På facket IG Metalls avdelning i den pittoreska korsvirkesstaden Herborn är man van vid att stötta företagsråd i förhandlingar om öppningsklausuler. Det är företagen och företagsråden som i första ledet ska enas om avtalsavvikelser, men facket ska godkänna uppgörelserna. Öppningsklausuler, som ger möjlighet att lokalt avvika från kollektivavtalet för att rädda krisdrabbade företag eller för att öka konkurrenskraften, skrevs in i IG Metalls avtal 2004. Sedan dess har nästan 1.000 metallföretag i hela Tyskland förhandlat fram avvikelser.

– Ju fler det blir desto fler tar chansen och försöker. Företag ser att andra lyckas och vill ha samma fördelar, men i de allra flesta fall är det inte alls nödvändigt, säger avdelningsordförande Hans-Peter Wieth.

Dubbel förlust
Han har deltagit i förhandlingarna på Cloos, Berkenhoff och alla andra företag i området som velat införa öppningsklausuler. Redan 2004 gjorde fackavdelningen upp gemensamma grundregler med företagsråden i regionen. Arbetstidsförlängning utan lönekompensation accepteras aldrig i Herborn. Hans-Peter Wieth säger att det vore vansinnigt då arbetslösheten ligger på runt tio procent. Om arbetstiden förlängs innebär det inte bara en lönesänkning utan också att arbetstillfällen försvinner.

– Svartarbete och slavarbete är förbjudet, men företag kan förlänga arbetstiden utan att ge de anställda mer lön. Det är en ekonomisk katastrof att sådana avtal tillåts.

Facket och företagsråden enades också om att IG Metall skulle kontaktas direkt när arbetsgivarna föreslår avvikande avtal.

– Ensamma kan företagsråden inte stå emot. De hamnar i en enorm press när företagen hotar med att flytta utomlands om de inte skriver under.

– Och även om vi har rätt till det är det svårt för oss att underkänna en avvikelse om företaget och företagsrådet redan är överens.

Då får vi alla, också våra egna medlemmar, emot oss. Om vi inte är med från början har vi förlorat, säger Hans-Peter Wieth. Fackets strategi att samarbeta med företagsråden har varit lyckad. Hittills har det bara behövt underteckna ett enda avvikande avtal, och det var på Cloos. Där var ekonomin så dålig att företaget var på väg mot konkurs. Trots försämringarna ser både facket och de anställda undantaget som förhandlades fram som en seger.

– Om man tänker på utgångsläget fick vi en bra uppgörelse. Det var också viktigt att den bara gällde i ett år, säger Armin Bohn från företagsrådet.

Köpte sig en garanti
Arbetstiden förblev oförändrad och 42 i stället för 120 sades upp. De anställda förlorade en tredjedel av sin trettonde månadslön, vilket i snitt motsvarar runt 9.000 kronor. Dessutom sköts avtalets löneökningar ett år framåt i tiden. I gengäld fick personalen en anställningsgaranti på två år.

När Cloos anställda fick rösta om avvikelserna sa samtliga ja.

– Det var ett ganska enkelt beslut. Det är ju inte så kul att få mindre pengar, men det är bättre att avstå en liten del av lönen än att förlora jobbet, säger Jens Göttlicher, medan han monterar ihop en svetsrobot i den ljusa fabrikshallen.

Hans kollegor håller med. Med facit i hand tycker de att det var rätt att göra avsteg från avtalet. Nu går företaget bra igen och sedan ett år gäller normala avtalsvillkor. På Berkenhoff behövde aldrig personalen rösta. En konsult som facket anlitade konstaterade att det inte fanns någon djup kris på företaget. Företagsrådet vägrade därför gå med på undantagsregler. Men det var inget lätt beslut, berättar Günter Schmidt. Förhandlingarna var tuffa och tonläget högt.

– Företaget hotade att sparka alla och flytta hela tillverkningen till Kina, om vi inte skrev under.

De anställda pendlade mellan ilska och förtvivlan, och rädslan för framtiden var stor. Uppgivenhet blandades med kamplust och protestmöten hölls framför fabriksgrindarna. Att vara ordförande för företagsrådet och leda förhandlingarna var ett tungt ansvar, som slet hårt på Günter Schmidt. Två gånger fick han föras akut till sjukhus med hjärtproblem och i dag är han förtidspensionär.

Oundvikliga uppsägningar
Men det var inte bara de anställda som drabbades av de hårda förhandlingarna. Företaget tog också stryk. Produktiviteten och kvaliteten blev sämre och sjukskrivningarna ökade. Det satte press på arbetsgivaren samtidigt som konjunkturen vände, och i stället för att driva igenom avtalsundantagen enades parterna till sist om att
minska personalen med 44 personer.

Företagsrådet lovade också att lämna förbättringsförslag så att företaget skulle kunna spara en miljon euro, runt nio miljoner kronor om året, fram till slutet av 2008. Lika länge har de anställda en garanti att inte sägas upp. Markus Feith, som är ny ordförande i företagsrådet, säger att löntagarna är nöjda med uppgörelsen. Men förtroendet för företaget har fått sig en törn. Framför allt då Berkenhoff gått bra ända sedan avtalet slöts och 28 personer har nyanställts. Men krisen förde också något gott med sig.

Kollegorna blev mer sammansvetsade och fler gick med i facket. Organisationsgraden ökade från 40 till 50 procent på grund av konflikten.

– Solidariteten ökar när man ser att man måste gå samman för att lyckats. Fackets roll blir tydligare, säger Markus Feith.

Även Hans-Peter Wieth är nöjd med resultatet.

– Advokaten fick ta sin Porsche och åka därifrån. Firma Berkenhoff kommer inte att nämnas i hans meritförteckning i framtiden.

FAKTA: Öppningsklausuler
Öppningsklausuler är skrivningar i kollektivavtal som gör det möjligt att göra avsteg från de avtalade reglerna. Klausulerna används inom de flesta branscher i Tyskland både för att rädda krisdrabbade företag, och för att öka konkurrenskraften och vinsterna. Avstegen måste godkännas av facket centralt eller regionalt. Indragna förmåner och förlängd arbetstid, med eller utan lönekompensation, är exempel på avtalsavvikelser i Tyskland.

Läs också: nyhetsartikeln "Styrkeprov för svenska facket"
Ladda ner: Teknikföretagens rapport om öppningsklausuler